Ett intelligenstest, eller IQ-test, är ett psykologiskt test som avser att testa abstraktionförmåga, inlärning och förmåga att hantera nya situationer. Dessa förmågor ämnar agera proxy för förment generell intelligens. Ofta redovisas resultatet som en intelligenskvot (IQ), som är ett normerat mått på resultatet av intelligenstest, där 100 motsvarar genomsnittet i en åldersgrupp.[källa behövs] Även andra skalor förekommer. (se avsnittet: Några IQ-test)
Det första testet av intelligenskvot i modern mening utvecklades i Frankrike av Alfred Binet i början av 1900-talet, testet användes för att upptäcka barn med inlärningssvårigheter, så att dessa skulle kunna erhålla extrauppgifter. En variant av detta test, som går under namnet Stanford-Binet används fortfarande frekvent. IQ-testers utformning standardiseras enligt Wechsler Adult Intelligence Scale (WAIS) så att IQ-värdet utgör en sammanvägning av flera olika typer av intelligenser och intelligensfaktorer.
IQ-tester utformas så att de i hög grad mäter generell intelligens (g-faktorn), det vill säga ett värde som många skolbetyg och resultaten av många olika sorters intelligenstester är korrelerade med.[källa behövs] Ravens matriser anses vara den metod som bäst mäter g-faktorn.[källa behövs]