Informationsteknik (IT) är ett brett samlingsbegrepp som oftast avser användning av datorer och internet för informationshantering. Frågor som t.ex. ökad nätkapacitet, öppna data och integritet följer i digitaliseringens spår.
Förkortningen skrivs ofta med versaler, men Institutet för språk och folkminnen rekommenderar formen it och anger samtidigt att IT också är korrekt. Varianten informationsteknologi förekommer under inflytande från engelskans information technology, men på svenska rekommenderas informationsteknik när det inte specifikt är vetenskapen om teknik som avses.
Informations- och kommunikationsteknik (IKT) (eng. information and communication technologies, ICT) är ett vidare begrepp än IT som även omfattar kommunikationsteknik, men någon allmänt accepterad avgränsning finns inte. Till IKT räknas bland annat datorer, programvara, internet, trådlösa nätverk, telefoni och medietjänster.
I NIST:s terminologi omfattar IT såväl utrustning och sammankopplade system som programvara, inbyggd programvara, stödtjänster och närliggande resurser. En alternativ NIST-definition beskriver området som tillämpade vetenskaper som rör insamling, representation, bearbetning, säkerhet, överföring, presentation, organisering, lagring och återsökning av data och information.
Elektroniska datorer som ENIAC på 1940-talet följdes under 1950-talet av transistorbaserade, programmerbara datorer; efter mikroprocessorns införande 1971 kom under 1970- och 1980-talen allt mindre och billigare persondatorer, däribland IBM:s PC från 1981.
År 1958 använde Harold J. Leavitt och Thomas L. Whisler benämningen information technology om en kombination av datorer, operationsanalys och simuleringsprogram; uttrycket blev dock allmänt spritt i USA först under 1980-talet. Automatisk databehandling (ADB) är en äldre svensk benämning för IT som började användas på 1950-talet och kom ur bruk omkring 1990.
ARPANET, som fick sin första nod 1969, blev en tidig föregångare till internet, vars utveckling byggde på forskning om paketförmedling och samverkan mellan forskningsinstitutioner. Webben uppfanns av Tim Berners-Lee vid CERN 1989, och när CERN gjorde källkoden royaltyfri 1993 underlättades dess internationella spridning.
Informationsteknik används för att samla in, lagra, analysera, bearbeta, styra, visa, överföra och ta emot data och information. Området omfattar också representation, organisering, sökning, presentation och skydd av information under olika delar av dess livscykel.
Funktionerna utförs i informationssystem, alltså organiserade uppsättningar av resurser för insamling, bearbetning, underhåll, användning, delning, spridning eller gallring av information. Sådana system kan bestå av samverkande hårdvara, programvara, data, människor, processer, lokaler och kommunikationsförbindelser som ordnas för att gemensamt uppnå ett eller flera angivna ändamål.
Kommunikationsfunktionerna gör det möjligt att utbyta information genom bland annat internet, trådlösa nätverk, telefoni, videokonferenser och olika medietjänster. Informationssäkerhet ska skydda information och informationssystem mot obehörig åtkomst, användning, röjande, störning, ändring och förstöring, med konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet som centrala skyddsmål. Tillsammans gör funktionerna det möjligt att använda, dela och förvalta information i organisationer, tekniska system och digitala tjänster.
IT-verksamhet innefattar både tekniska arbetsuppgifter och styrning; den europeiska kompetensramen e-CF grupperar yrkeskompetenserna i områdena planera, bygga, driva, möjliggöra och leda. Vanliga delar av arbetet är teknikval, utveckling, integration, testning, driftsättning, övervakning, informationssäkerhet och underhåll av system och digitala tjänster.
Före utvecklingen kartläggs användarnas behov, det problem som ska lösas samt tekniska, rättsliga och organisatoriska begränsningar. Utveckling och förvaltning utförs ofta av multidisciplinära team med kompetenser inom bland annat produktledning, användarforskning, design, programmering och leveransledning. I sådana team har tjänsteägaren helhetsansvar för utveckling, drift, riskhantering och fortlöpande förbättring, medan övriga roller bidrar utifrån sina specialistområden.
Efter driftsättning behöver tjänsternas tillgänglighet, status och prestanda övervakas, samtidigt som lösningarna förvaltas och fortlöpande förbättras utifrån användarnas och organisationens behov. Förändringar i en driftsatt tjänst bör baseras på användarundersökningar och följas av tester av bland annat kvalitet, tillgänglighet och säkerhet. Säkerhets- och integritetsrisker hanteras genom val, införande och granskning av skyddsåtgärder samt kontinuerlig övervakning under systemens hela livscykel.
IT-utbildning på högskolenivå, oftast till systemvetare, civilingenjör eller högskoleingenjör, är numera ett vanligt inslag på högskolor och universitet. Informationsteknisk inriktning finns dessutom för gymnasieingenjör. Distansutbildningar bygger mycket på användandet av IKT.
Informationsteknik används inom bland annat offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård, utbildning och jordbruk för att tillhandahålla tjänster, nå användare och ge tillgång till marknader. Digital offentlig infrastruktur kan bestå av elektroniska identiteter, betalningsplattformar och system för säkert informationsutbyte som används för digitala transaktioner och tjänster. Inom hälso- och sjukvården kan digitala lösningar underlätta informationsdelning och beslutsfattande samt bidra till effektivare vårdsystem och mer jämlik tillgång till vård. I utbildning används digital teknik för att vidga möjligheterna till undervisning och livslångt lärande och för att stödja lärande, undervisning och utbildningsresultat. För privatpersoner hör kommunikation, informationssökning, strömmad video och internetbank till de vanligaste användningsområdena för internet i EU.
Tillgången till IT är ojämnt fördelad mellan länder och mellan stad och landsbygd, medan kostnaden för uppkoppling fortfarande är ett hinder i låginkomstländer. När personuppgifter delas, samlas in och behandlas uppstår integritetsfrågor om människors kontroll över sina uppgifter och skydd mot bland annat missbruk och obehörig åtkomst. Digitaliseringens miljöbelastning omfattar råvaruutvinning, energi- och vattenförbrukning samt elektronikavfall från utrustning, nätverk och datacenter under den digitala ekonomins hela livscykel.
|