Inter Innovation

Inter Innovation AB var ett svenskt företag inriktat på sedelhantering.

Inter Innovation bildades 1973 av entreprenören Leif Lundblad, som tidigare drivit företaget Norob som utvecklade säkerhetsprodukter för banker, men som gick i konkurs. Förutom Lundblad var Bengt Stillström verksam i företaget från starten, som arbetade styrelseordförande. Inledningsvis fokuserade Inter Innovation på att utveckla uppfinningar och sälja licenser för dem, samt genomföra annan produktutveckling, men att inte tillverka några produkter själv. En av de första lyckade produkterna var en sedelstaplare till företaget Autotank, som tog fram sedelautomater till bensinstationer. Detta ledde i sin tur till utvecklingsuppdrag och licensaffärer med andra sedelhanteringsföretag, De La Rue i Storbritannien och Nixdorf i Tyskland, gällande moduler till uttagsautomater.

1977 började Inter Innovation fokusera på att ta fram egna produkter snarare än att enbart sälja licenser. En viktig och tidig kund blev amerikanska Citibank som skulle förnya utrustningen till sina bankkontor och efterfrågade kassaautomater för bankpersonalens hantering av sedlar (i flera valörer) vid kassaplatserna inne på bankontoren. Inter Innovations utrustning, som kallades Cash Adapter, levererades tillsammans med terminaler från Datasaab. 1979 tog sig Inter Innovation också in på den brittiska marknaden med beställningar från Barclays Bank och National Westminster Bank, vilket ledde till fortsatt expansion för företaget. 1979 köptes företagsgruppen ATEW i Flen, som då hade drabbats av ekonomiska problem, för att få egen produktionskapacitet.

En betydelsefull utveckling var när en tillverkningslicens 1985 såldes till IBM för 175 miljoner kronor. Inter Innovation börsnoterades 1987. I mitten av 1987 köptes LeFebure Corporation, ett amerikanskt företag som tillverkade utrustning till banker. Affären innebar att Inter Innovations omsättning ökade med en faktor tre. Under 1987 genomfördes också en nyemission.

1989 hade Inter Innovation ungefär 2000 anställda, omsatte 1191 miljoner kronor och gick med 110 miljoner i vinst före skatt. Företagets kassaautomater hade en global marknadsandel om ungefär 70 procent.

Brittiska De La Rue lade i slutet 1991 ett bud på företaget, och tog 1992 över som ägare, varvid namnet på verksamheten i bland annat Flen blev De La Rue Cash Systems AB. Köpeskillingen var ungefär en miljard kronor och betalades kontant.

De La Rue sålde 2008 divisionens Cash Systems till riskkapitalbolaget Carlyle Group, som bildade Talaris. 2011 lade Talaris ner produktionen i Flen.

Källor

  1. ↑ ”Inter Innovation AB”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/inter-innovation-ab. Läst 25 december 2025.
  2. 1 2 3 4 5 6 Leif Rylander (1992). Tillväxt- och riskfaktorer: starten av ett miljardföretag. Tekniska högskolan i Luleå. sid. 67-82. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:991070/FULLTEXT01.pdf. Läst 25 december 2025
  3. 1 2 ”De La Rue Cash Systems AB”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad/?postid=Arkis%20a43fdc31-2605-47a0-83f2-a411b17a05db. Läst 25 december 2025.
  4. ↑ ”Talaris i Flen lägger ner”. Nyheter Sörmland. Sveriges television. 5 oktober 2010. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/sormland-talaris-i-flen-lagger-ner. Läst 25 december 2025.