Iscider, även känt som äppelisvin eller cidre de glace, är ett isvin producerat med äpplen som råvara. Vinet produceras på ett sätt som liknar isvin producerat på vindruvor men nyttjar delvis andra tekniker i produktionen. Slutresultatet är ett stilla vin med varierande restsocker som konsumeras på samma sätt som ett sött druvvin.
Iscider har producerats kommersiellt i Kanada sedan början av 1990-talet. Sedan början av 2000-talet har produktion av iscider också inletts i Europa, med särskild tyngdpunkt på norra Sverige och Finland.
Historik
Iscider utvecklades i slutet av 1980-taket av isvinsmakaren Christian Barthomeuf på egendomen Clos Saragnat i den kanadensiska provinsen Québec. Barthomeuf hade på sin egendom förutom vindruvor även tillgång till äpplen. Äpplena var inte lämpliga för produktion av en traditionell torr cider, och Barthomeuf beslutade därför att experimentera med isvinstekniker och utvecklade därmed den första iscidern.
Från sin första kommersiella produktion 1994 fram till 2020-talet har produktkategorin växt i Québec och börjat produceras även utanför Kanada. I slutet av 1990-talet etablerades en skyddad ursprungsbeteckning för iscider i Kanada, och den första produkten under den nya beteckningen såldes 1999.
Metodik
Appellation i Québec
2014 skapades en skyddad ursprungsbeteckning för iscider i Québec. Drycken måste framställas genom jäsning av äppelmust som före jäsningen har en sockerhalt på 32 °Bx och slutprodukten måste ha en restsockerhalt på minst 140 gram per liter. Slutligen måste alkoholhalten ligga mellan 9 och 13 volymprocent. Dessutom måste följande villkor vara uppfyllda:
Ingen chaptalisering (tillsats av socker)
Ingen tillsats av alkohol;
Ingen användning av artificiell äppeljuice eller druvmust;
Artificiell kyla på –4 °C är tillåten för utfällning av äppelsyra;
Inga tillsatta smak- eller färgämnen;
Ingen koncentrering av socker genom andra metoder än naturlig kyla;
Ingen användning av koncentrerad äppeljuice, oavsett ursprung;
Produktens organoleptiska profil ska motsvara den hos iscider enligt fastställda kriterier från en branschkommitté;
Isciderproducenten odlar själv äpplena;
Pressning, beredning och buteljering av iscidern sker på produktionsplatsen.
Allmänna metoder
Iscider är utvecklat med bas i den typ av äpplen som odlas för direkt konsumtion, så kallade bordsäpplen, snarare än med traditionella cider-äppelsorter. Konsumtions- eller ”bords”-äpplen karaktäriseras av en hög sockerhalt och hög syra, vilket gör frukten lämpad för söt vinproduktion.
I isciderns hemprovins Québec tillåts två metoder för att koncentrera fruktens naturliga socker. Båda metoderna stipulerar att naturlig kyla nyttjas för att slutresultatet ska få benämnas som iscider. Som med alla söta viner syftar isciderns produktionsmetoder till att på ett naturligt sätt reducera vatteninnehållet i frukten. Detta leder till att kvarvarande vätska, fruktens must, blir relativt sett sötare och tillräckligt söt för att kunna genomföra alkoholjäsning och ändå kunna bibehålla restsocker i det färdiga vinet.
Kryo-extraktion
Vid kryo-extraktion lämnas frukt att frysa på trädet. Under frysningen torkar frukten delvis. När den uttorkande processen är klar plockas frukten efter det att natt-temperaturerna har rört sig mellan –8 och –15 grader Celsius och pressas så snart som möjligt. Den resulterande musten har en högre sockerhalt, eftersom vatteninnehållet minskats genom en tids torkning och eftersom en del av det kvarvarande vattnet fortfarande är fruset i frukten. Med den sötare musten genomför man alkoholjäsning.
Kryo-koncentration
Vid kryo-koncentration pressas äpplen och musten fryses utomhus. Vatteninnehållet i musten fryser först, vilket innebär att sockerinnehållet koncentreras i en allt mindre volym must som blir relativt sett sötare än den must man startade processen med. Producenten tappar så av den sötare musten ur den frusna och får på så sätt en must med en sockerhalt som möjliggör både alkoholjäsning och restsockerinnehåll i den färdiga iscidern.
I båda metoderna blir uttaget av must som går att nyttja till att producera iscider mellan 70 och 75 procent lägre än den annars skulle ha varit. Isciderproduktion kräver alltså upp till fyra gånger så mycket råvara som en traditionell torr cider.
Viktiga producenter
Francois Pouliot på Domaine Neige, i Hemmingford i Québec var den som, i samarbete med Christian Barthomeuf, 1994 först kommersialiserade produktionen av iscider i Québec och Kanada. Pouliot följdes av producenter som Domaine Pinnacle, och som mest fanns ett 50-tal iscider-producenter i Québec.
Iscider utanför Kanada
Isciderproduktion utanför Kanada och Québec har varit sparsam fram till slutet av 2000-talet, då några amerikanska producenter och flera europeiska började experimentera med frys-koncentrerad must som råvara. I norra USA, i Vermont på gränsen till Québec, noteras Eleanor Leger och hennes företag Eden Cider som föregångare.
Iscider i Europa
I Europa finns i mitten av 2020-talet ett flertal producenter som nyttjar varierande metoder för att producera iscider. Eftersom EU vid denna tid inte har någon lagstadgad definition av iscider i dagsläget, produceras en del av den europeiska iscidern med hjälp av artificiell frysning. Under våren 2026 har EU börjat sammanställa en ny marknadsstandard för cider i Europa i vilken iscider föreslås vara en del. I den föreslagna standarden är koncentration av fruktsocker med naturlig kyla inte ett krav, något som svenska och finska producenter protesterat mot.
Iscider i Sverige
Först i Sverige att producera ett isvin på äpplen var Blaxsta vingård i början av 00-talet. I slutet av 00-talet startades Brännland Iscider i Västerbotten av Andreas Sundgren. Han var första europeiska producent att arbeta med utgångspunkt i samma regler som den kanadensiska skyddade ursprungsbeteckningen, där naturlig kyla är avgörande för att kunna producera iscider. I Sverige har Bute Cider i Umeå och Liselund Cider i Soklot i finska Österbotten följt Brännland Iscider, och dessa är producenter som också arbetar med utgångspunkt i reglerna för isciderproduktion i Kanada.
Utmärkelser för svensk iscider
Svensk iscider är sedan mitten av 2010-talet väl etablerat i Sverige, Europa och i övriga världen.
Brännland Iscider var 2021 det första svenska vin att serveras på en Nobelbankett sedan bankettens start 1905. Man är också den första isciderproducent att tilldelas en trofé av IWSC, International Wine and Spirits Competition.
Under våren 2026 vann både Brännland Iscider och Bute Cider guldmedaljer och best in show vid Japan Cider Cup. Brännland Iscider och grundaren Andreas Sundgren tilldelades 2019 diplom av Gastronomiska Akademien, vid en ceremoni på Riddarhuset i Stockholm, "för att ha producerat hantverksmässig cider med det norrländska äpplets enastående fräschör, helt utan tillsatser". Sedan 2024 är Brännland Iscider Lufthansa First Class primära dessertvin globalt.
Botnia Iscider
I april 2026 lämnade de tre producenterna Brännland Iscider, Bute Cider och Liselund Cider in ansökan om skyddad ursprungsbeteckning för iscider i Botnia-området till livsmedelsverken i Sverige och Finland. Beteckningen skulle, om den beviljas i sin helhet, bli den första skyddade beteckningen för iscider i Europa, liksom den första skyddade beteckningen att korsa en nationsgräns inom EU.
Karaktär och konsumtion
Karaktär
Iscider presenterar sig oftast som ett stilla sött vin med färg från ljust gyllene till djupare bärnsten. Doften går från lätta äppel- och citrustoner till karamelliserat socker och rancio vid fatlagring. Smaken domineras av koncentrerat äpple, kanderade nötter samt blommiga toner, ett starkt inslag av restsötma balanserad av en tydlig äppelsyra.
Det finns också mousserande iscider. Där tenderar moussen att vara finfördelad och lätt, som ett resultat av isciderns relativt sett höga densitet.
Normalt buteljeras iscider, som andra söta viner, i mindre flaskor på mellan 187 och 375 ml i volym. Den traditionella iscider-flaskan är av samma typ som den som ofta nyttjas för isviner, det vill säga långsmal och hög.
Användning
Iscider används på samma sätt som motsvarande isvin producerat av vindruvor. Det innebär att den nyttjas som ett dessertvin i kombination med efterrätter och ostar men också som aperitif eller digestif beroende på graden av restsötma och alkoholhalt i den färdiga iscidern.
