

Ishtar (akkadiska:
, sumeriska: đđđŻ; Ă€ven Ischtar, Istar) var kĂ€rlekens, krigets och magins gudinna och himlens drottning i mesopotamisk mytologi, dotter till Anu och hustru till Tammuz. Hennes sumeriska namn var Inanna. Herodotos kallade henne Mylitta. Ishtar var föregĂ„ngare till Astarte, i sin tur föregĂ„ngare till Afrodite.
Ishtar dyrkades jÀmsides med Anu i det stora templet i Uruk. Ishtarporten restes till hennes Àra. Alexander den Store besökte det stora templet helgat Ät henne (ibland beskriven som Astarte) i Arbela.
NÀr hennes make Tammuz avled, begav hon sig ned till underjorden för att hÀmta tillbaks honom. Hennes företag att Äterbörda sin make, vÀxtlighetsguden Tammuz, sÄgs som en mytologisk metafor för Ärstidernas och jordbrukets vÀxlingar.
Det har föreslagits att hennes namn, som ocksÄ anvÀndes för planeten Venus, lÄnats in i de indoeuropeiska sprÄken och bildat grund till orden för "stjÀrna". Hennes roll i den mesopotamiska religionen har vissa likheter med den nordiska Freja.