| "Island Girl" | ||||
| singel av Elton John | ||||
|---|---|---|---|---|
| Från albumet Rock of the Westies | ||||
| B-sida | "Sugar on the Floor" | |||
| Utgiven | 29 september 1975 | |||
| Format | singel | |||
| Genre | rock | |||
| Längd | 3:42 | |||
| Skivbolag | MCA, DJM Records | |||
| Låtskrivare | Elton John, Bernie Taupin | |||
| Producent | Gus Dudgeon | |||
| Singlar | ||||
| Elton John | ||||
| ||||
| Album | ||||
| Rock of the Westies | ||||
|
| ||||
"Island Girl" är en Elton John-låt skriven med Bernie Taupin och del av albumet Rock of the Westies. Låten släpptes som en singel hösten 1975 och nådde nummer ett på Billboard Hot 100, trots sin kontroversiella låttext. Detta kom att bli den sista amerikanska listettan för soloartisten Elton John på 22 års tid.
Låten har karibisk inspiration, med en musik som beskrivits som en blandning av funk och reggae. Den har en text som handlar om en jamaicansk prostituerad i New York. Elton Johns berättarjag i låten är en kund som vill ta henne bort från yrket och kanske ta henne tillbaka till Jamaica, något som hon inte verkar intresserad av.
En stor del av låttexten består av fysiska beskrivningar av den här "öflickan", liksom hur det skulle vara att ha sex med henne.
Låtrader som "Well, she's black as coal, but she burn like a fire" och "What you wantin' with your white man's world?" har både beskrivits som sexistiska, misogyna och rasistiska, något som varken skivbolaget eller låtskaparna uppfattade vid utgivningstillfället.
Låten var del av albumet Rock of the Westies, som gavs ut i slutet av oktober 1975. Låten hade dessförinnan, i slutet av september, släppts som den första singeln till albumet. Den nådde fyra veckor efter sin utgivning förstaplatsen på Billboards singellista, där den sedan var kvar under tre veckors tid.
Valet att släppa "Island Girl" som den första singeln från albumet kom inte från Elton John, som själv hade föreslagit albumets inledningslåt "Dan Dare (Pilot of the Future)". Det var istället skivbolaget som fick sin vilja igenom.
Detta var ett år där John redan släppt ett bästsäljande album under våren (Captain Fantastic and the Brown Dirt Cowboy), och artisten producerade material för att hålla sig relevant på marknaden så länge det gick. Han inledde året med "Lucy in the Sky with Diamonds" som listetta i USA och avslutade det med två ikoniska konserter på Dodger Stadium (den första musikkonserten på arenan sedan The Beatles) inför sammanlagt 110 000 betalande i publiken. Den höga produktionstakten frestade på både hälsa och relationer, och under året hade John bland annat bytt ut sitt band.
Låttextförfattaren Bernie Taupin ansåg 1975 att låten skulle klara sig bra som singel, trots sitt känsliga ämne (prostitution). Däremot kom låten och dess låttext att så småningom bli mindre användbar för John, som sista gången spelade den på scen 1990 – på Mount Smart Stadium i Auckland i Nya Zeeland. Den har beskrivits som en oinspirerad reggae, som en låt med en enkelspårig och otäck text och som en låt som inte åldrats på ett bra sätt – i den kulturella utvecklingen sedan 1970-talet.
I en intervju 2023 sa Taupin att det först långt senare gick upp för honom hur man kan tolka delar av låttexten som sexistisk och misogyn. Själv menade han att han hade kunnat skriva ungefär samma text om en vit kvinna i motsvarande situation. Låten var inte den enda från året 1975 som hade en text om sexarbete, ett drygt halvår efter Labelle och deras "Lady Marmalade". Den låten – hågkommen för frasen "Voulez-vous couchez avec moi, ce soir" – beskriver däremot bara den ekonomiska transaktionen.