Havsfågelfästing

	Ixodes uriae
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Klass	Spindeldjur; Arachnida
Underklass	Kvalster; Acari
Ordning	Fästingar; Ixodida
Familj	Hårda fästingar; Ixodidae
Släkte	Ixodes
Art	Havsfågelfästing; Ixodes uriae
Vetenskapligt namn
	§ Ixodes uriae
Auktor	White, 1852
Synonymer
	Hyalomma puta Packard-Cambridge, 1976; Ixodes (ceratixodes) uriae Arthur, 1963; Ceratoxidus uriae André, 1947; Ceratixodes uriae Schulze, 1938; Dermacentor rosmari Ass, 1935; Ceratixodes putus Schulze, 1932; Ixodes putus Schulze, 1932; Ixodes (ceratixodes) putus Schulze, 1930; Ixodes (ceratixodes) hirsutus Neumann, 1911; Ceratixodes borealis Banks, 1907; Ixodes (ceratixodes) putus Neumann, 1904; Ceratixodes putus Neumann, 1902; Ixodes putus Neumann, 1899; Ixodes hirsutus Birula, 1895; Ixodes fimbriatus Kramer & Neumann, 1883; Ceratixodes uriae (White, 1852); Ixodes borealis Kramer & Neumann, 1833
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Havsfågelfästing (Ixodes uriae) är en fästingart som beskrevs av White 1852. Den ingår i släktet Ixodes och familjen hårda fästingar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Beskrivning

Som alla fästingar har de fullvuxna individerna åtta ben. Färgen är gulbrun (kan mörkna hos en blodfylld individ). Hanen och den icke blodfyllda honan är mellan 3 och 4 mm långa, medan en hona som just sugit sig full med blod kan bli upp till 12 mm lång.

Utbredning

Arten är bipolar, den förekommer både i Arktis och Antarktis (samt angränsande regioner). På norra halvklotet finns den i Alaska, Kanada, Island, Grönland, Storbritannien, Norge, Finland och Ryssland. Arten är dessutom reproducerande i Sverige, och den har påträffats i norra delarna av landet. På södra halvklotet är arten circumpolär och finns i Patagonien, Sydafrika, Australien, Kerguelen, Île Saint-Paul, Nightingale Island, de subantarktiska Campellöarna samt på Antarktiska halvön.

Ekologi

Som alla fästingar är arten en parasit som suger blod från högre djur, för denna art främst havsfåglar från Arktis och Antarktis samt närliggande regioner. Vanliga värdfåglar är lunnefåglar, pingviner, alkor, måsfåglar, sulor, liror, skarvar, spovar, korsnäbbar, starar och stenskvättor. Den tål temperaturer från -30ºC till +40ºC (den senare är nära blodtemperaturen hos många fåglar). När arten inte suger blod, söker den skydd bland fuktiga stenar. Undersökningar gjorda på en adéliepingvinkoloni vid Palmer Station på Antarktis, har visat att fästingen hittar sina offer med hjälp av urinsyra i pingvinspillningen. Dessutom består fästingens avföring till stor del av guanin (en av de fyra kvävebaserna som bygger upp DNA och RNA), som verkar som ett feromon på andra fästingindivider och får dem att samlas.

Livslängden är mellan tre och sju år, en ålder få andra fästingar uppnår.

Källor

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Camicas,J.-L., Hervy, J.-P., Adam, F. & Morel, P.C (1998) The Ticks of the World (Acarida, Ixodida). Nomenclature, Described stages, Hosts, Distribution, The Ticks of the World (Acarida, Ixodida). Nomenclature, Described stages, Hosts, Distribution.
1 2 3 4 5 ”Havsfågelfästing Ferreola diffinis White, 1852”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/252246/taxonomi. Läst 28 januari 2026.
↑ ”Havsfågelfästing Ferreola diffinis White, 1852”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/252246/information. Läst 28 januari 2026.
↑ ”Ferreola diffinis White, 1852” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=1117597#null. Läst 28 januari 2026.
↑ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/ixodes+uriae/match/1. Läst 7 juli 2018.
1 2 ”Ixodes uriae” (på engelska). Bristol University. 2016. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220205856/http://bristoltickid.blogs.ilrt.org/specialized-ticks-of-the-uk/ixodes-uriae/. Läst 28 januari 2026.
1 2 3 María E. Casanueva & Hugo I. Moyano (2000). ”Ixodes uriae White 1852 (Acari: Ixodidae) Associated with the Papua Penguin, Pygoscelis papua (Forster), in the Antarctic Peninsula” (på engelska). Gayana (Universidad de Concepción) 64 (2). ISSN 0717-6538. https://scielo.conicyt.cl/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0717-65382000000200012&lng=en&nrm=iso&tlng=en. Läst 7 juli 2018.
1 2 3 4 John H-O Pettersson, Patrik Ellström, Jiaxin Ling, Ingela Nilsson, Sven Bergström, Daniel González-Acuña, Björn Olsen, Edward C Holmes (2020). ”Circumpolar diversification of the Ixodes uriae tick virome” (på engelska). PubMed Central (National Library of Medicine). doi:.1371/journal.ppat.1008759. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7425989/. Läst 28 januari 2026.
↑ Joshua B. Benoit, Giancarlo Lopez-Martinez, Seth A. Philips, Michael A. Elnitsky, Jay A. Yoder, Richard E. Lee Jr och David L. Denlinger (2008). ”The seabird tick, Ixodes uriae, uses uric acid in penguin guano as a kairomone and guanine in tick feces as an assembly pheromone on the Antarctic Peninsula” (på engelska). Polar Biology. doi:https://doi.org/10.1007/s00300-008-0485-1. ISSN 1432-2056. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00300-008-0485-1.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Havsfågelfästing.
Bilder & media
Wikispecies har information om Ixodes uriae.
Artförteckning

[col36472-1] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Camicas,J.-L., Hervy, J.-P., Adam, F. & Morel, P.C (1998) The Ticks of the World (Acarida, Ixodida). Nomenclature, Described stages, Hosts, Distribution, The Ticks of the World (Acarida, Ixodida). Nomenclature, Described stages, Hosts, Distribution.

[dyn-2] 1 2 3 4 5 ”Havsfågelfästing Ferreola diffinis White, 1852”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/252246/taxonomi. Läst 28 januari 2026.

[AFB-3] ”Havsfågelfästing Ferreola diffinis White, 1852”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/252246/information. Läst 28 januari 2026.

[source-4] ”Ferreola diffinis White, 1852” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=1117597#null. Läst 28 januari 2026.

[COL-5] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/ixodes+uriae/match/1. Läst 7 juli 2018.

[BU-6] 1 2 ”Ixodes uriae” (på engelska). Bristol University. 2016. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220205856/http://bristoltickid.blogs.ilrt.org/specialized-ticks-of-the-uk/ixodes-uriae/. Läst 28 januari 2026.

[MEC-7] 1 2 3 María E. Casanueva & Hugo I. Moyano (2000). ”Ixodes uriae White 1852 (Acari: Ixodidae) Associated with the Papua Penguin, Pygoscelis papua (Forster), in the Antarctic Peninsula” (på engelska). Gayana (Universidad de Concepción) 64 (2). ISSN 0717-6538. https://scielo.conicyt.cl/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0717-65382000000200012&lng=en&nrm=iso&tlng=en. Läst 7 juli 2018.

[Pettersson-8] 1 2 3 4 John H-O Pettersson, Patrik Ellström, Jiaxin Ling, Ingela Nilsson, Sven Bergström, Daniel González-Acuña, Björn Olsen, Edward C Holmes (2020). ”Circumpolar diversification of the Ixodes uriae tick virome” (på engelska). PubMed Central (National Library of Medicine). doi:.1371/journal.ppat.1008759. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7425989/. Läst 28 januari 2026.

[LC-9] Joshua B. Benoit, Giancarlo Lopez-Martinez, Seth A. Philips, Michael A. Elnitsky, Jay A. Yoder, Richard E. Lee Jr och David L. Denlinger (2008). ”The seabird tick, Ixodes uriae, uses uric acid in penguin guano as a kairomone and guanine in tick feces as an assembly pheromone on the Antarctic Peninsula” (på engelska). Polar Biology. doi:https://doi.org/10.1007/s00300-008-0485-1. ISSN 1432-2056. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00300-008-0485-1.

Systematik
Ixodes uriae

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Klass	Spindeldjur Arachnida
Underklass	Kvalster Acari
Ordning	Fästingar Ixodida
Familj	Hårda fästingar Ixodidae
Släkte	Ixodes
Art	Havsfågelfästing Ixodes uriae
Vetenskapligt namn
§ Ixodes uriae
Auktor	White, 1852
Synonymer
Hyalomma puta Packard-Cambridge, 1976 Ixodes (ceratixodes) uriae Arthur, 1963 Ceratoxidus uriae André, 1947 Ceratixodes uriae Schulze, 1938 Dermacentor rosmari Ass, 1935 Ceratixodes putus Schulze, 1932 Ixodes putus Schulze, 1932 Ixodes (ceratixodes) putus Schulze, 1930 Ixodes (ceratixodes) hirsutus Neumann, 1911 Ceratixodes borealis Banks, 1907 Ixodes (ceratixodes) putus Neumann, 1904 Ceratixodes putus Neumann, 1902 Ixodes putus Neumann, 1899 Ixodes hirsutus Birula, 1895 Ixodes fimbriatus Kramer & Neumann, 1883 Ceratixodes uriae (White, 1852) Ixodes borealis Kramer & Neumann, 1833
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen