Chengdu Jian-7
| Chengdu Jian-7 成都建7 (kinesiska) | |
 PLAAF JJ-7, 2-sitsigt. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Jaktflygplan |
| Besättning | 1 eller 2 |
| Första flygning | 1966-01-17 |
| I aktiv tjänst | 1966-01-17 |
| Versioner | Se Varianter |
| Ursprung |  Kina, Chengdu |
| Tillverkare | Chengdu Aircraft Industry Group (CAI) |
| Antal tillverkade | 2400+ st (1965–2013) |
| Utvecklad från | Mikojan-Gurevitj MiG-21F-13 |
| Data | |
| Längd | 14,9 meter |
| Spännvidd | 8,32 meter |
| Höjd | 4,11 meter |
| Tomvikt | 5 292 kg |
| Max. startvikt | 9 100 kg |
| Motor(er) | 1× Liyang Wopen-13F turbojet |
| Dragkraft | 44,1 kN (utan efterbrännkammare) 64,7 kN (med efterbrännkammare) |
| Prestanda | |
| Maxhastighet | Mach 2 |
| Räckvidd med max. bränsle | 850 km |
| Max. flyghöjd | 17 500 meter |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 4 000 kg |
| Beväpning & bestyckning | |
| Upphängnings- punkter | 5 |
| Eldvapen | 2 × 30 mm Type 30-1 automatkanoner, 60 projektiler/kanon |
| Bomber | 50-500 kg |
| Robotar | PL-2, PL-5, PL-7, PL-8, PL-9, Vympel K-13, Matra R.550 Magic, AIM-9 Sidewinder |
| Raketer | 12×55 mm raketkapsel 7÷90 mm raketkapsel |
Chengdu Jian-7, förkortat Jian-7 eller J-7 (kinesiska: 成都建7,健-7, 歼-7. Exportnamn: F-7. NATO-rapporteringsnamn: Fishbed-C), är ett kinesiskt jaktflygplan. Planet är en direkt kopia av det sovjetiska jaktflygplanet Mikojan-Gurevitj MiG-21F-13.
Från Folkrepubliken Kinas grundande fram till början av 1960-talet stod Kina i mycket nära kontakt med Sovjetunionen och utbytte många militära hemligheter. Bland annat fick Kina ritningarna till det nya sovjetiska stridsflygplanet MiG-21 och även några få plan. Med dessa började Kina tillverka en kopia av planet som färdigställdes 1965.
Flera hundra har exporterats till många andra länder med beteckningen F-7. Flera uppdateringar har gjorts och så sent som 2003 kom en ny variant kallad J-7G. Flygplanet slutade tillverkas 2013. Över 2 400 plan byggdes. Kina slutade använda flygplanet år 2023.
Varianter
- Chengdu J-7: Jan-66. 12 st licenstillverkade för tester. Kallad Type 62.
- J-7I: Juni-76. Första kinesiska produktionsvarianten, med kvalitetsproblem. Liksom MiG-21F-13 var planet ett ensitsigt dagjaktplan med kort räckvidd, med en Wopen WP-7 turbojetmotor. Flygplanet exporterades till Albanien och Tanzania under designationen F-7A.
- J-7II/J-7B: Dec-78. Uppgraderad variant av J-7. Ensitsigt med begränsad allvädersförmåga, med två 30mm kanoner och kraftfullare Wopen WP-7B turbojetmotor. Exporterades till Egypten, Sudan och Irak under benämningen F-7B.
- JJ-7: Tvåsitsigt skolflygplan av J-7II och MiG-21US. Exportvarianten kallades FT-7.
- J-7IIA: 1983. Förbättrad J-7II med avionik från väst.
- F-7M Airguard: Aug-83. Exportvariant för Bangladesh, Iran, Myanmar och Zimbabwe.
- J-7III/J-7C: April-84. Ensitsigt allvädersjaktplan med Wopen WP-13 turbojetmotor. Motsvarar MiG-21MF. Bara 20-30 tillverkade.
- J-7IIIA/J-7D: Förbättrad J-7III. Bara 20-30 tillverkade.
- J-7IIH/J-7H: Mars-85. J-7II med förbättrad mark-attack-förmåga.
- F-7P Skybolt: Juni-88. Exportvariant för Pakistan.
- J-7E: 1990. Förbättrad J-7II med kraftfullare motor.
- J-7F: Demoplan med ny teknik.
- J-7G: 2002. J-7E med förbättrad avionik.
- F-7MG: Exportvariant av J-7E.
- F-7BS: 1991. Exportvariant för Sri Lanka.
- F-7MP Skybolt: Förbättrad F-7P för Pakistan.
Bilder
.jpg)
MiG-21-F13.
J-7I.
J-7B.
Pakistansk F-7PG.
J-7I på Pekings militärmuseum.
Användare
Utöver Kina har J-7 exporterats till över ett dussin länder som Albanien, Bangladesh, Egypten, Irak, Iran, Myanmar, Nordkorea, Pakistan, Sri Lanka, Sudan, Tanzania och Zimbabwe.
Kina fasade ut sina J-7-plan åren 2018-2023, och ersatte med J-10, J-16 och J-20.
Se även
Referenser
- Webarchive - Sinodefence J-7 (2005-10-30)