Jacques Antoine Charles Bresse

Jacques Antoine Charles Bresse
Född9 oktober 1822
Vienne, Frankrike
Död22 maj 1883 (60 år)
Paris
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique,
École nationale des ponts et chaussées,
SysselsättningVäg- och vattenbyggnadsingenjör, universitetslärare, matematiker, ingenjör
Befattning
Vägingenjör (1845–)
Professor (1848–)
Inspector general of the Ponts et Chaussées (1882–)
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1856)
Ponceletpriset (1874)
Officer av Hederslegionen (1880)
Eiffeltornets 72 ingraverade namn
Redigera Wikidata

Jacques Antoine Charles Bresse, född den 9 oktober 1822 i Vienne, Frankrike, död den 22 maj 1883 i Paris, var en fransk civilingenjör och matematiker, som specialiserade sig på konstruktion och användning av hydraulmotorer.

Bresse tog examen vid École polytechnique år 1843 och fick sin formella ingenjörsutbildning vid École des ponts et chaussées. Han återvände till École des ponts et chaussées år 1848 som lärare i tillämpad mekanik och fick 1853 sin professur i detta segment, varefter han undervisade på skolan fram till sin död 1883. Hans namn är ett av de 72 namnen som är inskrivna på Eiffeltornet.

Biografi

Ursprungligen var familjen Bresse bönder från provinsen Bresse som kom för att bosätta sig i en liten by, Artas, departementet Isère, omkring 1500. Byn ligger mellan Vienne och Grenoble, mellan Bourgoin och Saint-Jean-de-Bournay. Artas, som ursprungligen var en bondefamilj, blev markägare. Dess medlemmar blev notarier och borgmästare i kommunen.

Bresses far, Innocent François Candide flyttade till Vienne, Isère söder om Lyon och blev ullhandlare. Bresses mor dog 1825, när han bara var 3 år gammal. Hans far anförtrodde honom då åt sin syster, Jeanne Marie Unité, som just hade gift sig och bott i Artas, Bresse-familjens födelseplats. Han uppfostrades som patois. Vid 7 års ålder talade han bara dauphinois. Vi brukade säga till honom: "Ba, mije, te case" (Drick, ät och håll tyst), i dauphinois, vilket förblev känt i familjen.

Vid 8 års ålder placerades han som dagelev på skolan i Bourgoin, dit han färdades 13 km med vagn varje dag. Vid 15 års ålder blev han internatstudent på Lycée du Parc och sedan på Lycée Saint-Louis i Paris. Vid 19 års ålder var han en av de första som började på École polytechnique år 1841. Han tog examen där 1843 och började sedan på École des ponts ParisTech. Efter examen utnämndes han till ingenjör för broar och vägar och tillbringade flera år i departementen Lot-et-Garonne och Isère.

Bresse blev känd 1848 när han publicerade en artikel i Annales des ponts et chaussées: Études théoriques sur la résistance des arcs employés dans les ponts en fonte ou en bois. Han knöts omedelbart som handledare till Jean Baptiste Charles Belangers kurs i tillämpad mekanik vid École des ponts et chaussées. År 1851 knöts han till École polytechnique som handledare.

År 1853 efterträdde han Bélanger som professor i tillämpad mekanik vid École des ponts ParisTech och professor i mekanik och maskiner vid École polytechnique. År 1855 reviderade han helt sina studier om hållfastheten hos krökta delar.

År 1874 tilldelades Bresse Ponceletpriset och 1880 valdes han in i Franska vetenskapsakademins mekaniksektion. Valet berodde knappast på hans enastående forskning, utan snarare på hans kollegialitet och hans engagemang i franska ingenjörsföreningar.

Av särskild betydelse är hans arbeten om materialhållfasthet och strukturell stabilitet, å ena sidan, och hydraulik, å andra sidan och an utnämndes till riddare i Hederslegionen i juli 1880.

Bresse var generalinspektör för Ponts et Chaussées. I denna egenskap var han ordförande för juryn som gav uppdrag åt Gustave Eiffel att bygga Garabit-viadukten, samtidigt som han ansåg att Gustave Eiffel borde ta alla ekonomiska risker.

Den 8 maj 1883 gick han till sängs lidande av erysipelas (en inflammatorisk hudinfektion) och dog den 22 maj 1883, 60 år gammal. Många vetenskapliga tal hölls vid hans grav, bland annat av M. Tarbé de Saint-Hardouin, rektor för École des ponts et chaussées, M. Mercadier, rektor för École polytechnique, och M. Phillips, medlem av Institut. De betonade alla mannens moraliska egenskaper, som grundlade hans värde som vetenskapsman. Alla som kom i kontakt med honom kände till hans enkelhet, hans rättrådighet och hans samvetsgrannhet i utförandet av sina plikter.

Bibliografi (i urval)

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jean Baptiste Belanger, 19 mars 2026.

Noter

  1. ↑ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//358/36, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 4 5 6 Stephen Timoshenko, History of strength of materials : with a brief account of the history of theory of elasticity and theory of structures, S&P Global, 1953, ISBN 978-0-486-61187-7.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 4 maj 2014.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 10673634b, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 januari 2015.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1391545157749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Annales des ponts et chaussées : Mémoires et documents relatifs à l’art des constructions et au service de l’ingénieur, januari 1883.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]
  9. ↑ läs online, www.toureiffel.paris .[källa från Wikidata]
  10. ↑ Timoshenko, Stephen (1983). History of Strength of Materials. New York: Courier Dover Publications. Sid. 146. ISBN 0-486-61187-6. https://archive.org/details/historystrengthm00timo.
  11. ↑ (lire en ligne)
  12. ↑ ”[Annales des ponts et chaussées. Paroles prononcées sur la tombe de Mr Bresse”] (på franska). Gallica. https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k4085390/f643.item.r=.zoom.