James Clark Ross

James Clark Ross
James Clark Ross, 1834.
FöddJames Clark Ross
15 april 1800
London, Storbritannien
Död3 april 1862 (61 år)
Aston Abbotts nära Aylesbury, Buckinghamshire, Storbritannien
BegravdAston Abbotts
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien
SysselsättningUpptäcktsresande, vetenskaplig samlare, sjöfarare, polarforskare, upptäckare, botanisk samlare, sjöofficer, botaniker, naturvetare, Konteradmiral
MakaAnne Coulman
(g. 1843–)
BarnJames Coulman Ross
FöräldrarGeorge Ross
Christian Clark
SläktingarJohn Ross
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society (1828)
Founder’s Medal (1842)
Grande Médaille d'Or des Explorations (1843)
Riddare av Hederslegionen
Person of National Historic Significance
Redigera Wikidata

James Clark Ross, född 15 april 1800 i London, död 3 april 1862 i Aston Abbotts nära Aylesbury, Buckinghamshire, var en brittisk sjöfarare och upptäcktsresande.

Biografi

Som tolvåring började Ross sin tjänst i Royal Navy och redan 1818 deltog han i en expedition under ledning av sin farbror John Ross som letade efter Nordvästpassagen. Mellan åren 1819 och 1825 medverkade Ross i polärexpeditioner under ledning av William Edward Parry. Efter en kort paus följde ännu en expedition med Parry som hade till uppgift att nå den geografiska nordpolen. Parry trodde att norra ishavet bara hade en mindre remsa av is och därför lastades mindre skepp på slädar som drogs över isen. Vid 82:a bredgraden blev de tvungen att återvända.

Den 29 september 1839 påbörjade Ross en egen expedition med fartygen HMS Erebus och HMS Terror till Antarktis. Som ledare för skeppet Terror valde Ross sin nära vän Francis Crozier. På resan söderut upptäckte de 1841 vid 71 grader sydlig bred en landmassa som fick namnet South Victorialand. På en liten ö fanns två vulkaner som Ross döpte efter sina fartyg, Mount Erebus och Mount Terror. Den andra februari 1841 nådde expeditionen shelfiskanten som förut varit okänd och två månader senare var de tillbaka i Tasmanien. I november samma år gjordes andra försöket att nå sydpolen, men expeditionen kom inte långt på grund av för mycket is. Efter ett tredje misslyckat försök som påbörjades i december 1842 från Falklandsöarna var Ross övertygad om att det fanns en kontinent bakom isen.

Ross beslöt att resa hem och var den 4 september 1843 tillbaka i England. Ett år senare adlades han.

Ett större antal geografiska objekt fick namnet efter James Ross, bland annat Rosshavet och Rossön.

Referenser

  1. 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/James-Clark-Rosstopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w63n34tv, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: james-clark-rossnationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Bloodhound.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 4 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1193845237749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 ROSS, Kt., D.C.L., F.R.S., F.L.S., F.R.A.S., &c. : Captain, 1834., A Naval Biographical Dictionary.[källa från Wikidata]
  7. ↑ The Peerage person-ID: p63117.htm#i631164, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 3 Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 Colin Matthew & David Cannadine (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 24123.[källa från Wikidata]
  10. ↑ Royal Geographical Society, Gold Medal Recipients, Royal Geographical Society, 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ↑ Directory of Federal Heritage Designations.[källa från Wikidata]

Externa länkar