Forbes var fjärde sonen till Sir William Forbes, 7:e baronetten, av Monymusk och Pitsligo (1773–1828) och Williamina Belches av Invermay. Hans bröder var advokaten och jordbrukaren Sir John Stuart Hepburn Forbes av Fettercairn och Pitsligo och bankiren Charles Forbes.
Forbes började på Edinburghs universitet 1825 och började strax därefter bidra anonymt med artiklar till Edinburgh Philosophical Journal under signaturen "Δ". Vid nitton års ålder blev han ledamot av Royal Society of Edinburgh, och 1832 valdes han in i Royal Society of London. Vid denna tidpunkt brevväxlade han med Sir David Brewster, som uppmuntrade honom att bedriva en originell forskning inom vetenskap. Ett år senare utnämndes han till professor i naturvetenskap vid University of Edinburgh efter Sir John Leslie, och under sin tid som professor i naturfilosofi, som han inte lämnade förrän 1860, visade han sig inte bara som en aktiv och effektiv lärare, utan gjorde också mycket för att förbättra universitetets interna förhållanden. År 1859 utnämndes han till Brewsters efterträdare till rektor för United College of St. Andrews, en position som han innehade fram till sin död i Clifton 1868.
Som vetenskaplig forskare är han mest känd för sina forskningar om värme och glaciärer. Mellan 1836 och 1844 publicerade han fyra serier av "Researches on Heat" i Trans. Roy. Soc. Ed., där han visade att turmalin polariserade infraröd strålning genom transmission genom ett knippe tunna glimmerplattor som lutade mot den transmitterade strålen, och genom reflektion från de mångfaldiga ytorna på en hög med glimmerplattor placerade i polarisationsvinkeln, och även dess cirkulära polarisering genom två interna reflektioner i romber av bergsalt. Hans arbete gav honom Rumfordmedaljen från Royal Society 1838, och 1843 fick han dess Royal Medal för en artikel om "Atmosfärens transparens och lagarna för utsläckning av solens strålar som passerar genom den". År 1842 uppfann han en inverterad pendelseismometer.
Som svar på en serie jordbävningar nära Comrie i Skottland år 1839 bildades en kommitté i Storbritannien för att ta fram bättre metoder för att upptäcka jordbävningar. Resultatet av detta blev Forbes uppfinning av en av de första moderna seismometrarna, som först presenterades i en rapport av David Milne-Home år 1842. Denna seismometer var en inverterad pendel som registrerade mätningar av seismisk aktivitet med hjälp av en penna placerad på papper ovanför pendeln. De utföranden som presenterades visade sig inte vara effektiva, enligt Milnes rapporter.
År 1846 började han experimentera med jordens temperatur på olika djup och i olika jordar nära Edinburgh, vilket gav bestämningar av värmeledningsförmågan hos tuff, sandsten och ren lös sand. Mot slutet av sitt liv var han sysselsatt med experimentella undersökningar av lagarna för värmeledning i järnstänger, och hans sista arbete var att visa att järnets värmeledningsförmåga minskar med ökande temperatur.
Forbes uppmärksamhet riktades mot frågan om glaciärers flöde 1840 när han träffade Louis Agassiz vid British Associations möte i Glasgow, och under de följande åren gjorde han flera besök i Schweiz, där han var särskilt imponerad av Bernhard Studers teorier, och även i Norge i syfte att erhålla korrekta data. Hans observationer ledde honom till uppfattningen att en glaciär är en ofullkomlig vätska eller en viskös kropp som drivs nerför sluttningar med en viss lutning av det ömsesidiga trycket från dess delar, och involverade honom i en del kontroverser med Tyndall och andra både gällande prioritet och vetenskapliga principer. En framstående försvarare av Forbes i denna kontrovers var John Ruskin, som han först träffade av en slump 1844 under en studieresa i Alperna.
Under dessa expeditioner gjorde han många mätningar av vattnets kokpunkt på olika höjder. Denna datamängd, publicerad 1857, är ofta känd inom statistiken som Forbes data, och dess användbarhet är att:
Den illustrerar hur ett kurvlinjärt samband mellan en beroende och en oberoende variabel kan omvandlas till en linjär modell genom kunskap om det observerade fysikaliska fenomenet.
Den betonar vikten av residualanalys i linjär regression eftersom residualerna visar ett extremvärde som inte är uppenbart vid en visuell inspektion av rådata.
Forbes var också intresserad av geologi och publicerade memoarer om Pyrenéernas varma källor, om de slocknade vulkanerna i Vivarais (Ardèche), om geologin i Cuchullin- och Eildon-bergen, etc. Förutom ca 150 vetenskapliga artiklar skrev han Travels through the Alps of Savoy and Other Parts of the Pennine Chain, with Observations on the Phenomena of Glaciers (1843), Norway and its Glaciers (1853), Occasional Papers on the Theory of Glaciers (1859) och A Tour of Mont Blanc and Monte Rosa (1855). Han var också författare (1852) till "Dissertation on the Progress of Mathematical and Physical Science", publicerad i åttonde upplagan av Encyclopædia Britannica.
James David Forbes var en hängiven kristen, vilket framgår av verket " Life and Letters of James David Forbes" (1873), en sammanställning av personliga brev skrivna av Forbes, medförfattade av John Campbell Shairp och Forbes elev Peter Guthrie Tait.
Forbes dog 1868 och är begravd på Dean Cemetery i Edinburgh. Graven är markerad med ett enkelt men stort grått keltiskt kors i granit och ligger på södra sidan av huvudvägen strax väster om rundeln. Hans hustru, Alicia Wauchope (1824–1885), är begravd med honom. Hans kusiner var ledarna för den skotska episkopala kyrkan Alexander Penrose Forbes och George Hay Forbes. Hans son var vetenskapsmannen George Forbes.
Utmärkelser och priser
Forbesfloden, Mount Forbes och Forbes-glaciärerna i Nya Zeeland är uppkallade efter honom, liksom Aiguille Forbes mellan Glacier de Saleina och Glacier du Tour i Mont Blanc-massivet.
Denna artikel innehåller text från en publikation som nu är allmän egendom: Chisholm, Hugh , red. (1911). " Forbes, James David ". Encyclopædia Britannica. Vol. 10 (11:e uppl.). Cambridge University Press. s. 638–639 '.
↑The Peerage person-ID: p43714.htm#i437131, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
1234Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
↑läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
↑Burke, John G. (1970–1980). "Forbes, James David". Dictionary of Scientific Biography. Vol. 5. New York: Charles Scribner's Sons. pp. 68–69. ISBN 978-0-684-10114-9.
.jpg)
