James Pradier

James Pradier
FöddJean-Jacques Pradier
23 maj 1790
Genève
Död4 juni 1852 (62 år)
Ruell ​eller ​Bougival
BegravdPère-Lachaise
Medborgare iFrankrike, Republiken Genève, Schweiz och Republiken Genève
Utbildad vidÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts
Franska akademin i Rom,
SysselsättningSkulptör, målare
ArbetsgivareÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts (1827–)
MakaLouise Pradier
(g. 1833–)
PartnerJuliette Drouet (1825–)
BarnClaire Pradier (f. 1826)
John Pradier (f. 1836)
Utmärkelser
Prix de Rome (1813)
Riddare av Hederslegionen (1828)
Officer av Hederslegionen (1834)
Redigera Wikidata
James Pradier.

James Pradier (egentligen från Jean-Jacques Pradier), född 23 maj 1790 i Genève, död 4 juni 1852 i Bougival, var en fransk skulptör.

Pradier kom 1810 till Paris, vann Rompriset vid akademien och reste 1813 till Rom. Efter sin återkomst verkade han i Paris, där han blev medlem av Institutet 1827. Han var en skicklig eklektiker, närmast i Canovas riktning, står högst i sina kvinnobilder, eleganta och behagfulla med utmärkt behandling av marmorn. Bland hans arbeten finns Niobid (1822) och Psyche med fjäriln (1824, båda i Louvren), Kloris, Leda, Fryne (i franska provinsmuseer), Atalanta (1850), Sapfo (1852, båda i Louvren) samt Odödligheten (ädel staty, Protestantiska kyrkogården i Nîmes). Bland hans monumentalverk är sänggudinnorna på Molièrefontänen och de tolv segergudinnor, som vaktar Napoleons grav i Invaliddomen. "I de sistnämnda nådde han en stor och hög stil och öfverträffade sig själf", skriver Georg Nordensvan i Nordisk familjebok. Andra verk av Pradier är apostlastatyerna i Madeleinekyrkan, Rousseaus staty i Genève och allegoriska figurer på en fontän i Nîmes.

Wikimedia Commons har media som rör James Pradier.

Källor

Noter

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 HDS-ID: 022093.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 James Pradier, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 64635.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 James [Pradier, Jean-Jacques] Pradier, SIKART (på engelska), SIKART-ID: 4023468.[källa från Wikidata]
  4. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6j39ddk, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: James_PradierStore_norske_leksikon, läst: 17 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 Hubert Lavigne, État civil d'artistes français, 1881, s. 14.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Henry Jouin, La sculpture dans les cimetières de Paris, vol. 3e série, tome 13, Nouvelles archives de l’art français, 1897, s. 174.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 284, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, s. 653, ISBN 978-2-914611-48-0.[källa från Wikidata]
  10. ↑ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016.[källa från Wikidata]
  11. 1 2 SIKART, SIKART-ID: 4023468, läst: 18 juni 2021.[källa från Wikidata]
  12. ↑ AGORHA, läs online, läst: 1 april 2019.[källa från Wikidata]
  13. ↑ abART, abART person-ID: 170240, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  14. 1 2 Geneanet, läs online.[källa från Wikidata]

Tryckta källor