Jean-Louis Pons, född 24 december 1761 i Peyre, departementet Hautes-Alpes, död 14 oktober 1831 i Florens, var en fransk astronom. Trots hans blygsamma början och självlärd blev han den största visuella kometupptäckaren genom tiderna: mellan 1801 och 1827 upptäckte Pons trettiosju kometer, fler än någon annan person i historien.
Pons arbetade vid tre observatorier under sin karriär, Marseilleobservatoriet, där han också utbildades, ett kortlivat observatorium vid Royal Park La Marlia i Toscana och slutligen vid ett observatorium i Florens.
Pons arbete bekräftade några berömda kometfynd under 1800-talet, som Enckes komet och Crommelins komet. De flesta kometer han upptäckte hade dock nästan paraboliska banor och skulle inte återvända på flera årtusenden.
Biografi
Pons föddes i en fattig familj och fick begränsad formell utbildning. År 1789 började han arbeta vid observatoriet i Marseille som vaktmästare och fick gradvis erfarenhet av att hjälpa astronomerna med observationer. Han lärde sig att göra observationer själv och visade en stor förmåga att komma ihåg stjärnfält och notera förändringar i dem.
Under sin tidiga astronomiska karriär var den anspråkslöse och tillitsfulle Pons ofta måltavla för skämt som begicks av mer erfarna astronomer. Franz Xaver von Zach rådde honom en gång att leta efter kometer när solfläckar var synliga, även om Zach genom att göra det oavsiktligt kan ha gett Pons mycket goda råd.
Pons gjorde sin första kometupptäckt, gemensamt tillskriven Charles Messier, den 11 juli 1801. Han verkar ha använt teleskop och linser av egen konstruktion och hans "Grand Chercheur" ("Store Sökaren") verkar ha varit ett instrument med stor bländare och kort brännvidd, liknande en "kometsökare". Han var dock inte en särskilt noggrann med registreringen av sina observationer och hans anteckningar var ofta mycket vaga. Han hittade dock cirka 75 procent av alla kometer under denna period.
År 1813 fick han tjänsten som biträdande astronom vid Marseilleobservatoriet.
År 1819 blev han direktör för det nygrundade observatoriet i Marlia i Capannori utanför Lucca, vilket han lämnade 1825 för att undervisa i astronomi vid La Specola i Florens. Ungefär samtidigt accepterade han möjligheten att bli chef för Florens observatorium på begäran av storhertigen av Toscana.
Pons upptäckte fem periodiska kometer, varav tre, 7P/Pons-Winnecke, 12P/Pons-Brooks och 273P/Pons-Gambart, bär hans namn. En observerad den 26 november 1818 fick namnet Kometen Encke (nu 2P/Enke) efter Johann Franz Encke, som beräknade dess omloppsbana och dess anmärkningsvärt korta (3,3 år) period (Encke fortsatte dock att referera till kometen som "Pons komet"). Pons var också med och upptäckte kometen som tidigare var känd som "Pons–Coggia–Winnecke–Forbes" och idag känd som 27P/Crommelin efter Andrew Crommelin, som beräknade dess omloppsbana.
Pons fick Franska vetenskapsakademins Lalandepris 1818 för sin upptäckt av tre kometer det året. Han vann det igen 1820 (tillsammans med Joseph Nicollet) för ytterligare kometupptäckter vid Marlia och för en oöverträffad tredje gång 1827 (tillsammans med Jean-Félix Adolphe Gambart) för att ha upptäckt ytterligare sju kometer vid observatoriet i Florens.
År 1827 hade Pons syn börjat försämras, och han drog sig helt tillbaka från observation kort före sin död, den 14 oktober 1831. Till hans ära uppkallades en månkrater efter honom.
Frankrike