Johan Huizinga

Johan Huizinga
Född7 december 1872
Groningen
Död1 februari 1945 (72 år)
De Steeg, Nederländerna
BegravdOegstgeest
Medborgare iKonungariket Nederländerna
Utbildad vidUniversitetet i Groningen
Universitetet i Leiden
SysselsättningKulturhistoriker, antropolog, konsthistoriker, tecknare, målare, författare, filosof, motståndskämpe, språkvetare, historiker, universitetslärare, indolog
Befattning
Rektor vid universitetet i Leiden (1932–1933)
ArbetsgivareUniversitetet i Groningen (1905–1914)
Universitetet i Groningen (1905–1915)
Universitetet i Leiden (1914–1942)
Universitetet i Leiden (1914–1942)
Noterbara verkHomo ludens
BarnLeonhard Huizinga (f. 1906)
Jakob Herman Huizinga (f. 1908)
FöräldrarDirk Huizinga
Utmärkelser
D.A. Thieme-priset (1920)
Redigera Wikidata

Johan Huizinga, född 7 december 1872 i Groningen, död 1 februari 1945 i De Steeg nära Arnhem, var en nederländsk filolog och kulturhistoriker, professor i allmän historia vid Universitetet i Leiden 1915–1942.

Huizinga har skrivit arbeten i indisk filologi men är mest känd som författare till kulturhistoriska skildringar, främst Herfsttij der middeleeuwen (Ur medeltidens höst, 1919), en studie av liv, tankar och konst i Frankrike och Nederländerna på 1300- och 1400-talen. Han har även skrivit Wege der Kulturgeschichte (1930) och Erasmus (1925), en biografi över Erasmus av Rotterdam, samt Homo ludens (1938), en studie över lekens roll i kulturen. Han har även behandlat frågan om nationalmedvetandets uppkomst.

Huzinga invaldes 1937 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Böcker på svenska