| Johan Petter Roos | |
 | |
| Född | 13 juli 1818 Adolf Fredriks församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 13 augusti 1882 (64 år) Katarina församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Skådespelare |
| Maka | Johanna Carolina Malmgren (g. 1840–) |
| Barn | Edla Jenny Roos (f. 1835) Axel Roos (f. 1842) |
| Redigera Wikidata | |
Johan Petter Roos, född den 13 juli 1818 i Stockholm, död den 13 augusti 1882, var en svensk skådespelare.
Johan Petter Roos var son till sämskmakarmästaren Johan Petter Roos och Fredrika Ulrika Haldén. Efter skolgång gick han en tid i hantverklära innan han 1839 anslöt sig till Carl Wilhelm Westerlunds skådespelartrupp som främst spelade i Finland. Här träffade han sin hustru Johanna Carolina Malmgren som också var skådspelare i samma trupp, de gifte sig 1840. 1840 sökte han anställning Pierre Deland som då befann sig på gästspel i Åbo, men blev avvisade. De återvände dock till Sverige och fick här anställning hos Carl Blank (August Blanches halvbror). Han spelade därefter vid en del mindre sällskap innan han slutligen 1842 fick anställning hos Pierre Deland. Han stannade dock endast några månader, innan han lyckades få anställning vid den nygrundade Nya teatern.
Åren 1843–1855 och 1856–1869 hade han eget sällskap: han spelade under de åren en stor roll i Finland, där hans sällskap hyrde Engels teater i Helsingfors. Åren 1855–1856 var han åter hos Deland. Åren 1869–1870 var han meddirektör för Ladugårdslandsteatern i Stockholm.
Bland hans roller märks Palle Block i Bättre folk och pack, Tupin i Våra hyggliga lantbor, Farbror Constantin i Onkeln från Kalifornien och Magnus Drakenhjelm i Efter femtio år.
Familjen Roos är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
|