| Johnny Shines | |
 Johnny Shines, 1991. | |
| Född | 26 april 1915 Frayser, USA |
|---|---|
| Död | 20 april 1992 (76 år) Tuscaloosa, USA |
| Begravd | Cedar Oak Memorial Park |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Gatukonstnär, gitarrist, sångare, musiker |
| Redigera Wikidata | |
John Ned "Johnny" Shines, född den 26 april 1915 i Frayser, Memphis, Tennessee, död den 20 april 1992 i Tuscaloosa, Alabama, var en amerikansk bluesgitarrist och -sångare.
Shines föddes i Fryser, idag en förort till Memphis, lärde sig spela gitarr som tonåring och försörjde sig som gatumusiker i Memphis. 1932 flyttade han till Hughes, Arkansas där han försörjde sig som lantarbetare och lade gitarren åt sidan. Men så mötte han Robert Johnson, återupptog spelandet och från 1935 luffade de tillsammans runt i USA och Kanada och försörjde sig på sin musik. 1937 gick de skilda vägar och Shines fortsatte att spela i södern i sällskap med Johnsons "styvson" Robert Lockwood Jr. (Johnson avled året därpå). 1941 reste Shines norrut i hopp om att få arbete och i Chicago fick han genom en kusin anställning som byggnadsarbetare. Han började också spela på barer med åttamannabandet "Dukes of Swing" och gjorde sina första studioinspelningar för Columbia 1946, vilka dock inte gavs ut förrän 1971. 1950 spelade han in på Chess men bolaget var återhållsamt - det hade ju Muddy Waters som sin stora stjärna - så i stället blev det två singlar på det lilla bolaget J.O.B. (men först 2001 gavs det resterande materialet på J.O.B. ut). 1958 tröttnade han på den motsträviga musikindustrin, pantsatte sin utrustning och löste inte ut den igen, varpå han fortsatte som byggnadsarbetare.
I kölvattnet på bluesens uppsving i Europa under 1960-talet "återupptäcktes" Shines och han började spela in album och göra turnéer (även i Europa och Japan) med Willie Dixons Chicago Blues All Stars, sitt eget Johnny Shines Blues Band och tillsammans med Otis Spann, Big Walter Horton och Robert Lockwood Jr. 1969 flyttade han och hans fru Hattie till Holt nära Tuscaloosa i Alabama för att se efter sina barnbarn då hans dotter dött. 1980 drabbades han av en stroke vilket satte ner hans förmåga att använda vänsterhanden och därmed spela annat än slidegitarr, men han kunde fortfarande sjunga.
Albumet Hangin’ On (1980) som han spelade in tillsammans med Lockwood nominerades till en Grammy och albumet Back to the Country (1991) med Snooky Pryor (och John Nicholas och Kent DuChaine på gitarr i stället för Shines) tilldelades W.C. Handy Award av Blues Foundation. Johnny Shines fortsatte turnera med DuChaine fram till sin död den 20 april 1992. Han valdes in i Blues Hall of Fame senare samma år.
i=inspelningsår, u=utgivningsår
|