| Joseph Butler. | |
| Titel | Biskop |
|---|---|
| Kyrka | Engelska kyrkan |
| Stift | Bristol |
| Period | 1738–1750 |
| Företrädare | Thomas Gooch |
| Efterträdare | John Conybeare |
| Stift | Durham |
| Period | 1750–1752 |
| Företrädare | Edward Chandler |
| Efterträdare | Richard Trevor |
| Prästvigd | diakon 26 oktober 1718 präst 21 december 1718 |
| Biskopsvigd | 3 december 1738 |
| Akademisk titel | Bachelor of Arts Doctor of Civil Law |
Persondetaljer | |
| Född | 18 maj 1692 Wantage, Berkshire |
| Död | 16 juni 1752 Bath, Somerset |
Joseph Butler, född 18 maj 1692 i Wantage, Berkshire (dagens Oxfordshire), död 16 juni 1752 i Bath, Somerset, var en engelsk teolog, apologet och filosof. Han var präst och biskop inom Engelska kyrkan.
Butler är känd för sin kritik av Thomas Hobbes syn på egoism och John Lockes teori om personlig identitet, och influerade många filosofer såsom David Hume, Thomas Reid och Adam Smith.
Butler var son till presbyterianskt troende föräldrar, och utbildades vid dissenterskolor för en tjänst inom den rörelsen. Efter att ha brevväxlat med den anglikanska teologen och filosofen Samuel Clarke bestämde han sig 1714 i stället för att tillhöra Engelska kyrkan. Han började studiera vid Oriel College vid Oxfords universitet, där han avlade Bachelor of Artsexamen 1718 och utsågs till doktor i civilrätt 1733.
Han vigdes till diakon och präst i oktober och december 1718, och efter att ha haft flera prästtjänster blev han kyrkoherde i Durham.
Butler biskopvigdes som biskop av Bristols stift 1738. Från 1740–1750 var han även dekan för Sankt Paulskatedralen i London. Han lämnade Bristol och Sankt Pauls när han 1750 överfördes till ämbetet som biskop av Durhams stift.
Butler avled 1752 och är begravd i Katedralen i Bristol.
Butler hävdade att samvetet är den moraliska grundprincipen. När samvetet avgör huruvida en handling är rätt eller inte, beaktar det avsikten med handlingen och inte handlingens faktiska verkningar. Samvetet befaller oss därpå att utföra den rätta handlingen och undvika den orätta. Enligt Butler ser sedan Gud till att den rätta handlingen leder till de konsekvenser som den handlande avsåg.
I The analogy of religion (1736) försökte Butler att försvara religionens lärosatser mot deisternas angrepp. Hans argument går ut på att liksom vi i alla kunskapsfrågor måste nöja oss med ofullständiga bevis och sannolikheter, får vi inte avvisa de religiösa dogmerna på grund av att det är mycket i dem som vi inte förstår.