Junker

Junker (medelhögtyska Juncherre, fornsvenska iunk-hærra) betyder egentligen ung herre, särskilt ung obetitlad ädling, och användes förr även som titel för unga prinsar. Begreppet används i tyskspråkiga länder och Skandinavien samt även i Ryska imperiet fram till ryska revolutionen.

Ordet lever kvar i svenskan i utvidgad form i ord som till exempel fanjunkare, hovjunkare, jaktjunkare, lantjunkare, styckjunkare och kammarjunkare. I Sverige kan ordet även utnyttjas som skämtsam benämning om ung man – "gunstig junker".

Tyskland

Junker har använts om adliga godsägare i stora delar av Preussen (det så kallade "Ostelbien"), och ofta med nedlåtande betydelse av reaktionär. Deras mycket konservativa lokala styre kallades junkervälde. En framträdande person från junkerklassen i rikspolitiken var Otto von Bismarck.

I flera tyska arméer betydde junker förr detsamma som officersaspirant och brukades i denna betydelse även i Ryssland, där de undervisningsanstalter, som motsvarade de tyska "Kriegsschulen", kallades junkerskolor.

Efter Sovjetunionens ockupation av östra Tyskland 1944–45 fördrevs junkrarna och deras egendom konfiskerades.

Danmark

I Danmark betydde termen junker en ung herre, ursprungligen sonen till en medeltida greve eller hertig, men är också en term för en medlem av den privilegierade jordägarklassen, och kan ses som ekvivalent med personer från förment finare men icke-adliga familjer.