| Kaffe i Iran | |
| Färg | Mörkbrun till svart |
|---|---|
| Smak | Fyllig, ofta kryddad med kardemumma |
| Varianter | Qahveh Farsi, espresso-baserade drycker |
| Ingredienser | Kaffebönor, vatten, socker, kardemumma, rosenvatten (valfritt) |
| Övrig information | |
| Ursprung | Iran |
Kaffe i Iran behandlar de historiska, kulturella och ekonomiska aspekterna av kaffekonsumtion och kaffeindustrin i Iran. I Iran har te varit den traditionella umgängesdrycken, men kaffe har spelat en roll i socialt och kulturellt liv sedan 1500-talet och har under 2000-talets första årtionden upplevt en tydlig återkomst i urbana miljöer.

Iran ligger längs sidenvägen, och täta kontakter med Kina och Indien gjorde att te var det främsta dryckesvalet. Kaffe introducerades i Iran under Safaviddynastin på 1500-talet, främst genom pilgrimer som återvände från Mecka via Jemen. Drycken fick snabbt fotfäste i städer som Qazvin och Isfahan där den ofta serverades ofiltrerad, liknande turkiskt kaffe, kokad i en cezve och utan tillsats av mjölk.
De så kallade qahveh khaneh, ungefär "kaffehusen", blev viktiga mötesplatser under Safavidperioden (1501–1736). Där hölls samtal, poesiuppläsningar och diskussioner om samhälls- och politiska frågor, i likhet med kaffehus i andra delar av Mellanöstern och Osmanska riket.
Ett tidigt omnämnande av kaffe i persisk litteratur finns från 1537, där dess uppiggande egenskaper beskrivs. Under 1600-talet ökade antalet kaffehus, men under Qajardynastin (1789–1925) minskade kaffets popularitet i takt med att te — billigare och lättare att anpassa i lokala traditioner — blev dominerande. I vissa regioner, exempelvis Yazd, bevarades ändå särskilda kaffetraditioner som qahveh-ye Yazdi, en kryddad dryck med inslag av rosenvatten och kardemumma, som uppmärksammats som ett nationellt immateriellt kulturarv.
Under 2000-talets första decennium har en ny kaffekultur vuxit fram, främst i större städer som Teheran, Isfahan och Shiraz. Kaffebarer erbjuder idag allt från espressobaserade drycker till filtermetoder som pour-over och AeroPress, och kaféer fungerar som sociala mötesplatser för unga vuxna.
Yrket barista har professionaliserats genom nationella tävlingar. Den första nationella baristatävlingen i den Islamiska republiken Iran hölls 2013 och bidrog till att etablera tekniska standarder och ett större intresse för specialkaffe. Iranska baristor har blivit kända för kreativa inslag som att förena persisk ornamentik med latte art och för deltagande i både nationella och internationella evenemang där tillträde ibland hindrats av politiska eller ekonomiska omständigheter.
Årliga evenemang som Iran International Coffee Festival (Coffeexiran), som startade 2013, visar upp internationella och lokala aktörer och bidrar till kunskapsutbyte och nätverkande inom branschen.
Irans kaffemarknad beräknades 2018 till över 100 miljoner USD i importerade kaffevaror. Landet är till stor del beroende av import eftersom klimatet inte i större utsträckning lämpar sig för kommersiell odling av kaffe.
Återinförda sanktioner efter 2018 har påverkat kostnader, betalningskanaler och importmöjligheter, vilket i sin tur har drivit upp priserna och skapat logistiska svårigheter för importörer och rostare. Samtidigt har lokala utbildningsinitiativ vuxit för att kompensera för minskad tillgång till vissa internationella certifieringar och leverantörskedjor.
Branschen visar dock anpassningsförmåga: nya rostare experimenterar med lokala smaker och samarbeten, och digitala plattformar och virtuella kurser har blivit vanliga sätt att utbyta kunskap.
Kaffe i Iran representerar ett möte mellan tradition och modernitet. I ett samhälle där te länge varit central för gästfrihet, används kaffe i dag både som vardagsdryck och som ett uttryck för urban identitet och kreativitet. Evenemang, tävlingar och kafékultur har bidragit till att göra kaffe till en synlig del av samtida iransk kultur.