Biografi
Efter studentexamen i Nyköping 1908 studerade Asplund konsthistoria vid Uppsala universitet, där han blev fil. kand. 1912. År 1913 lämnade han Uppsala och fortsatte sina studier vid Stockholms högskola, där han blev fil. dr 1915 på en monografi om Egron Lundgren i två delar, utgiven 1914–1915. I sitt fortsatta konstvetenskapliga författarskap kom Asplund att skriva flera ytterligare monografier om svenska konstnärer, däribland Ivar Arosenius, Nils Dardel och Axel Fridell.
Asplund skrev konstkritik i Dagens Nyheter (1914–1921) och Svenska Dagbladet (1922–1934). År 1916 anställdes han vid Bukowskis konsthandel, där han var vd 1929–1953. Från dess grundande 1922 var Asplund aktiv i Svenska PEN.
Som lyriker brukar Asplund, tillsammans med Gunnar Mascoll Silfverstolpe och Sten Selander, räknas till ”de lyriska intimisterna”. De stod för en poesi som hämtade motiv företrädesvis från hem och vardagsliv, som i Asplunds debutdiktsamling Världsliga visor (1913). Utöver lyrik skrev han även prosa, bland annat reseskildringar och ett flertal självbiografiska så kallade ”minneskåserier”.
Asplund var även verksam som översättare från engelska och franska. Flera av hans lyriktolkningar från dessa språk introducerades i antologier, bland annat Vers från väster (1922) och Fransk vers från François Villon till Jules Romains (1927), där han även svarade för urvalet. Han stod också bakom antologin Hellas i svensk litteratur och konst (1941).
I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild i pastell utförd av Ivar Kamke 1933.
