Karleby är en tvåspråkig stad med finska (~84%) som majoritetsspråk och svenska (~13%) som minoritetsspråk. En stor andel av de svenskspråkiga bor inom gränserna för de tidigare Öja och Karleby kommuner.
Stadens administrativa centrum, tätorten Karleby centraltätort, hade år 2017 enligt statistiken 36705 invånare.
Historia
Ortnamnet Karleby var i bruk redan på medeltiden, som en by med kapell. År 1500 blev man en självständig socken.
I de historiska dokument som har bevarats återfinns det redan 1375. Då hade flickan Helena, Laurentius Torissons dotter, från "Karlaby" i Pedersöresocken, som man skrev, gått vilse och vandrat i skogen i 10 dagar utan mat. Efter att byborna gett upp skallgången lovade hennes far den Heliga Birgitta att han skulle göra en vallfärd till Vadstena om dottern återfanns levande. Nästa dag hittade Helena ett boskapsdjur ute i skogen, som hon kunde följa hem. Tillsammans med bybor gjorde Laurentius och Helena sedan en pilgrimsresa till Vadstena, där deras berättelse om miraklet skrevs ner.
Gamlakarleby var en av de 15 städer som Gustav II Adolf grundlade. Grundläggningsbrevet för "Gamble Karlebij" är utfärdat den 7 september1620. Kungen skrev grundläggningsbrevet på morgonen, och på eftermiddagen samma dag grundade han en annan stad strax bredvid som fick namnet Nykarleby. Sitt finska namn, Kokkola (ordagrant "vårdkaseplatsen"), anses staden ha erhållit efter fyra vid Sundet belägna stora stenar, på vilka örnar (örn=kotka, kokko) berättats ha plägat slå sig ner. Den forna viken skulle i enlighet härmed ha benämnts Kokkolahti som efter tidens gång förvanskades till Kokkola.
Karleby och Nykarleby har samma stadsmärke i sina sigill: en brinnande tjärtunna med tre eldflammor ursputande ur tvenne bottnar. Det som skiljer dem åt är att Nykarlebys tunna är stående, men med två eldsflammor utsprutande från motstående sidor av tunnan och med en tredje låga utsprutande ur övre botten medan Gamla Karlebys är liggande. Tjärtunnan är en symbol för denna näring som länge spelade en stor roll för staden. Karleby har tidigare haft färjeförbindelse med Skellefteå.
1765 gavs Karleby stapelrättigheter. Man utvecklades till en betydande stad för sjöfarten, inklusive för export av tjära. Åren 1770–1803 verkade Anders Chydenius kyrkoherde i staden.
Staden hette på svenska Gamlakarleby till 1 januari1977, då staden Gamlakarleby sammanslogs med den omgivande landskommunen, Karleby kommun, finskaKaarlela. Staden tog, efter mycket diskussion, då landskommunens svenska namn till sitt svenska namn. Karleby sammanslogs med kommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava den 1 januari 2009.
Karta över Karleby från 1790-talet
Geografi
Gamla vattentornet.Karleby järnvägsstation.
Öja var tidigare en egen kommun, men slogs 1969 samman med Karleby. 2009 blev kommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava delar av Karleby.
Inom Gamlakarleby finns byarna och bosättningsområdena Hakalax (fi. Hakalahti), Junnil (fi. Junnila), Mesil (fi. Mesilä), Neristan (fi. Vanhakaupunki), Skrammelbacken (med gamla vattentornet, fi. Kolumäki), Stenängen (fi. Kiviniitty), Storkisbacken (fi. Torkinmäki), Tullbacken (fi. Tullimäki), samt militärområdet Beckbruket (fi. Pikiruukki). Här finns också ån Stadssundet (fi. Sunti).
Övriga stadsdelar i staden är Björkhagen (fi. Koivuhaka), Haralandet (industriområde, fi. Jänismaa), Kyrkbacken (fi. Kirkonmäki), Lappilbacken (fi. Lappilanmäki), Lågland (fi. Matalamaa), Rytibacken (fi. Rytimäki), Tallåsen (fi. Mäntykangas), Tjalibacka (stavas även Charlibacka), Villviken (fi. Villahti), Yxpila (bosättningsområde, hamn, storindustri, trafikplats för järnväg, fi. Ykspihlaja), Älvdalen (fi. Jokilaakso).
I kommunen finns byarna och bydelarna Biskopsbacken (gårdsgrupp i byn Palo, fi. Piispanmäki), Gamla varvet (gårdsgrupp och vik, fi. Vanha veistämö), Halkokari, Hassis (fi. Hassinen), Högsveden (fi. Korkeahuhta), Kallis (fi. Kallinen), Kaustar (fi. Kaustari), Kirilax (fi. Kirilahti), Knivsund (i Öja), Korplax (fi. Korpilahti), Kvikant (fi. Kuivakanta), Linnusperä, Långö (i Öja), Mjosund (del av Långö), Närvilä, Palo, Rödsö, Sandstrand (fi. Sannanranta), Storby (fi. Isokylä), Såka (fi. Sokoja), Tjäru (gårdsgrupp i Öja), Tjäruholmen (fi. Tervaholma), Vitick (fi. Vitikka), Vittsar och Åivo (fi. Oivu).
Här finns också öarna Brudskär (fi. Morsiussaari), Furuskäret (fi. Honkaluoto), Repskär, Trutklipporna, halvöarna Kåtölandet (i Öja), Mallot (fi. Marjaluoto), Trullön (fi. Trullevi), stranden Sandskata (fi. Laajalahti), fjärden Vargholmsfjärden (i Öja), viken Möllersviken (Möllerinlahti), Märaskär (en udde med sjöbevakningsstation) samt sundet Bysundet (i Öja). Vattendraget som mynnar vid Karleby heter Vetil å eller Perho å (fi. Perhonjoki, Vetelinjoki).
Lahnakoski är en liten by mellan Karleby och Nedervetil. I Lahnakoski finns Lindell Flower och Lahnakoski årfabrik.
I Karleby är industrin, byggnadssektorn och servicenäringarna dominerande inom den lokala ekonomin. Gruv- och kemibranscherna har de största industrierna.
Karleby hamn är en av de största hamnarna i Finland. I hamnen finns även Boliden AB Kokkola, Europas näst största zinksmältverk. Bland större privatägda företag i Karleby kan nämnas Ahola Transport.
Se vidare gästhamnar i Karleby skärgård, listade på Google Maps.
Turism
Karleby har som större stad i mellersta Finland en viss turism. Staden Karleby är i första hand finskspråkig och har valt att i många sammanhang marknadsföra sig enkom med det finska namnet på staden – Kokkola.
En marknadsföringskampanj hösten 2020 fick viral spridning genom dess användning av hjärtan som ersättningstecken för O:en i namnet Kokkola. Reklamkampanjen, som utformades av en finskspråkig designer, gav ett för svenskspråkiga läsare något tvetydigt men inte helt humorfritt resultat. Efter att marknadsföringsmissen spridits av både riksmedier och på sociala medier, avslutades den kommunala kampanjen senare samma dag.
Demografi
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Karleby stad 1975–2020
År
Folkmängd
1975
40 742
1980
41 848
1985
42 872
1990
43 267
1995
44 441
2000
44 182
2005
44 627
2010
46 260
2015
47 570
2020
47 772
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.
Språk
Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl. Språk med färre än 50 talare har räknats ihop för att minska tabellens storlek.
Finland
