
Karve (fornsvenska: karvi, fornnordiska: karfi; finska: karvas; fornöstslaviska: корабль, korablĭ) är ett begrepp för en fornnordisk typ av bruksbåt, snarast ett mindre långskepp anpassad för öppen sjögång likt en knarr. Det kännetecknas för att vara ett brett högbordat klinkbyggt roddarskepp som även förekom med segel. Karvar var mångsidiga och användes för både militära och civila ändamål, såsom färjning, godstransport och fiske med mera. Liksom de flesta fornnordiska skepp var karven även grundgående och kunde ta sig runt i grunda floder, passande för kustfart.
Karvar finns beskrivna i flera senvikingatida och högmedeltida källor och stämmer samman med olika arkeologiska fynd. Bland de kändare exemplen på troliga karvfynd finns Gokstadsskeppet (runt 890), 23 meter lång med 16 årpar, samt Tuneskeppet (runt 900), 18 meter lång med 12 årpar, både funna i Norge.
Ordet finns troligen som fornlån från urnordiska (~250–800) in i urfinskan som finska: karvas, ett begrepp för en typ av fiskebåt för notfiske. Det finns även i fornöstslaviska som корабль (korablĭ) och корабь (korabĭ) vilka särskilt användes om väringarnas skepp i österled.