Kassun för arbeten under vatten, här för S:t Eriksbron i Stockholm 1903.
En kassun (från franskancaisson för låda) är en sänklåda som används för grundläggning av byggnadsverk i vatten eller för arbeten under vatten.
Konstruktionsmetoden anses vara en flexibel lösning som kan anpassas efter behov.
Historia
De grundläggande principerna för kassunkonstruktion var redan kända i antiken och användes av romerska och senare medeltida ingenjörer för undervattensfundament och hamnarbeten.
Den moderna pneumatiska kassuntekniken utvecklades under 1800-talet. Tre framträdande exempel på kassunteknik är Royal Albert Bridge (färdigställd 1859), Eads Bridge (färdigställd 1874) och Brooklynbron (färdigställd 1883).
Funktion
En kassun byggs i regel på land och skeppas sedan på plats och sänks ner med hjälp av tyngder.
Ibland är det nödvändigt att sänka ner kassunen till sjö- eller havsbotten en bit. Då lämnas kassunen öppen nertill så att arbetare kan gå ner och schakta ut grunden. För att förhindra att vatten tränger in i arbetsrummet skapas ett övertryck i kassunen.
Om arbetarna lämnar kassunen för fort kan de drabbas av den livsfarliga tryckfallssjukan, något som kan förhindras genom att arbetarna uppehåller sig i en dekompressionskammare där trycket anpassas stegvis till normala förhållanden. Arbete i kassun kräver att den är utrustad med bland annat slussar och täta försörjningskanaler för att ge dem som arbetar en god luftförsörjning.
