Ett kedjebrev, även känt som snöbollsbrev, går ut på att mottagaren ska skicka en kopia av brevet vidare till en eller flera personer. Detta gör att antalet mottagare ofta växer mycket snabbt (geometriskt). Mängden mottagare kommer – om kedjan inte bryts – efter några generationer att vara väldigt stort.
Uppmaningen till mottagarna att sprida brevet vidare kan vara mer eller mindre pockande, och vissa typer av kedjebrev kan ses som del av pyramidspel. Den fortsatta populariteten för företeelsen kan ses som ett tecken på att "ödesmagiska" föreställningar har en viss popularitet (jämför förhoppningar kring lottköp).
Historik
Den tidiga historien kring kedjebreven har ofta inkluderat någon form av religiöst budskap. Denna form förekom redan före den allmänna postgången, där brev kunde läggas ut i kyrkor och med uppmaningar som utlovade någon sorts nåd eller frälsning till deltagaren i kedjebrevsspridandet. De tidigaste kedjebreven som beskrivits spreds på 1700-talet.
I slutet av 1800-talet övertog postföringen kyrkornas roll som spridare av kedjebrev. Ofta var dock brevet fortfarande ofta med magisk eller religiös koppling. Under första världskriget ökade spridningen av kedjebrev, nu allt oftare med icke-religiöst innehåll.
Kedjebrev kan även spridas via sociala medier. I detta fall kan det handla om att sprida en viss text eller ett visst innehåll vidare till flera (med löften om återkopplingar), vilket enligt teorin ska ge en snabb spridning av budskapet.
I Sverige är fenomenet kedjebrev känt sedan sekelskiftet 1900.
Varianter och motiv
Det finns många motivationer bakom kedjebrev. En del är för egen vinning, som till exempel de som vill att man ska skriva sin adress längst ner på en lista och skicka en mindre summa pengar till den som står överst på listan. Detta är en form av pyramidspel. Tanken är att man genom den snabbt ökande mängden deltagare snabbt ska få mycket pengar, men pyramiden kollapsar snabbt och de enda som tjänat pengar blir de som startade kedjebrevet. I Sverige räknas detta som en form av lotteri och är olagligt.
En annan variant är namninsamlingar som bedrivs med kedjebrev. Där kan mottagaren kan uppmanas att skriva sitt namn längst ner i en lista, och sedan skicka vidare till vänner och bekanta. När listan når ett visst antal deltagare så ska man skicka den till namninsamlingens mål, till exempel en minister. Problemet är då, liksom ovan, att kedjebrevet kollapsar och många namn når aldrig sin mottagare. Ett annat problem är att om flera instanser av namninsamlingen når målet, så kommer många av namnen på listorna att vara samma, det vill säga det är bara de understa namnen som skiljer sig åt.
En variant av kedjebrev är som en expansiv form av korrespondens. Där kan deltagaren ges förespeglingen att den kommer att exempelvis få en mängd vykort från efterföljande deltagare i "spelet".
En mer otrevlig variant är spådomsliknande kedjebrev, där mottagaren råds att skicka brevet vidare till ett visst antal personer inom en viss tid. Lyckas man kommer något fantastiskt att hända, misslyckas man står det ofta att en hemsk olycka kommer att drabba en inom det närmaste dygnet. Det är förstås helt oriktigt, men kan uppfattas som mycket obehagligt av vissa personer.
Matematik
Ett exempel är ett kedjebrev som skickas till 10 mottagare med instruktioner att skicka det vidare till 10 nya mottagare. Efter bara fem sådana omgångar kommer brevet att ha nått 10 + 102 + 103 + 104 + 105 = 111110 mottagare. Efter 10 generationer är vi uppe i över 11 miljarder mottagare, vilket är mer än hela jordens befolkning. I praktiken skickar förstås alla inte brevet vidare, men även om bara 50 procent skulle göra det så skulle brevet ändå nå 12 207 030 mottagare ( fler människor än hela Sveriges befolkning) efter 10 generationer. Ett effektivt kedjebrev har därmed många likheter med så kallad spam och kan ta i anspråk stora resurser i postsystemets infrastruktur och mottagarnas tid.
Hur många människor som nås av ett kedjebrev kan räknas ut med hjälp av formeln
.
Där N är antalet generationer och x är hur många brev som skickas vidare av varje mottagare.
I praktiken dör de flesta kedjebrevsprocesser ut relativt snabbt. Den ibland påträngande uppmaningen att delta i ett tidskrävande pyramidscenario lockar inte alltid, och förespeglingarna är sällan realistiskt grundade.
