| Kat | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Benvedsordningen Celastrales |
| Familj | Benvedsväxter Celastraceae |
| Släkte | Catha |
| Art | C. edulis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Catha edulis | |
| Auktor | (Vahl) Forssk. ex Endl. |
Kat (Catha edulis), även stavat khat, qat eller chat, är en städsegrön buske eller ett mindre träd i familjen benvedsväxter. Den förekommer i östra Afrika och på södra Arabiska halvön, och dess blad, som innehåller de centralstimulerande ämnena katinon och katin, har i århundraden tuggats på Afrikas horn och i Jemen. Växten beskrevs vetenskapligt första gången av Peter Forsskål under den danska forskningsexpeditionen till Arabien på 1760-talet. Kat är narkotikaklassad i Sverige och i många andra länder men står utanför den internationella narkotikakontrollen.
Kat är en buske eller ett träd med tunn, slät och brun bark. Höjden varierar starkt med växtplatsen: på torr mark blir växten 1–2 meter, på fuktiga bergssluttningar i Etiopien upp till 6 meter och under gynnsamma förhållanden nära ekvatorn upp till 25 meter. De unga bladen är rödbruna och blir gulgröna när de vuxit färdigt. De är elliptiska, spetsiga och läderartade, med sågad kant. Blommorna är små, vita eller grönaktiga och sitter i knippen i bladvecken. Frukten är en avlång, mörkbrun kapsel med tre fack, vart och ett med ett till tre bevingade frön. Släktet Catha anses i regel bara omfatta denna art.
Växten är känd under många namn, bland dem qat, chat, miraa och murungu, och i Sverige även jaad, herari och mirra. Te som bryggs på bladen har kallats abessinskt eller arabiskt te.
Kat förekommer i Etiopiens högland, på Afrikas horn, i östra och södra Afrika och på Arabiska halvön samt i Afghanistan. Vildväxande kat finns främst i fuktiga bergstrakter på 1 500–2 000 meters höjd. För handeln odlas den på 1 500–2 500 meters höjd och beskärs i regel till 2–7 meter. De största producentländerna är Etiopien, Jemen och Kenya.
Kat har sannolikt sitt ursprung i Etiopiens högland, men var växten först odlades går inte att fastställa. Bruket har daterats till 1200-talet i Etiopien. Ett medeltida arabiskt manuskript berättar att kungen av Ifat, Sabr ad-Din, lät plantera kat i staden Marad, troligen under första hälften av 1300-talet. Enligt en tradition fördes kat från Etiopien till Jemen 1424. Odling och bruk i Etiopien och sydvästra Arabien är äldre än kaffets.
Inom vetenskapen blev kat känd först i slutet av 1700-talet. Under den forskningsexpedition som den danske kungen Fredrik V lät utrusta samlade den finlandsfödde naturforskaren Peter Forsskål in exemplar av växten och beskrev den under namnet Catha edulis. Forsskål dog under resan, och expeditionens ende överlevande, Carsten Niebuhr, gav ut hans botaniska anteckningar 1775. Under 1800-talet beskrevs växten av andra resenärer och forskare under flera namn, bland dem Celastrus edulis och Catha forsskalii.
I Brittiska Somaliland förbjöds odling av kat 1921, och försäljning tilläts bara genom licensierade handlare till registrerade brukare. Förbudet drogs senare tillbaka, men 1939 infördes nya bestämmelser med bötes- och fängelsestraff. I vissa distrikt i Kenya förbjöds innehav av kat 1934–1935. Nationernas förbunds rådgivande kommitté för opiumhandeln behandlade kat 1935, och 1956 togs frågan upp av FN:s narkotikakommission på Egyptens begäran. Efter andra världskriget inledde WHO och andra FN-organ grundforskning om kat.
Som läkemedel såldes kat i Europa redan i början av 1900-talet. Ett stärkande preparat såldes i Lyon från 1910, och från 1913 tillverkade en apotekare i London produkter baserade på kat.
Redan under 1800-talet försökte farmakologer isolera de ämnen som ger kat dess stimulerande verkan. År 1930 visades att alkaloiden katin är identisk med d-norpseudoefedrin.
Det viktigaste verksamma ämnet är katinon, som kemiskt är en nära släkting till amfetamin men har svagare verkan. Katinon är instabilt och bryts ned inom några dagar efter skörden, och därför tuggas bara färska blad. Katin bildas när katinon omvandlas i den mogna växten. Bladen innehåller även bland annat garvämnen, terpener och flavonoider. Katinon är ungefär hälften så potent som amfetamin. Ämnena ökar aktiviteten hos signalsubstanserna dopamin och noradrenalin i hjärnan.
Vid tuggning frigörs katinon och katin i saliven och tas snabbt upp i kroppen. Koncentrationen av katinon i blodet är som högst 1,5–3,5 timmar efter att tuggningen börjat. Katinonets halveringstid är omkring en och en halv timme och katinets omkring fem timmar.

Det överlägset vanligaste sättet att använda kat är att tugga färska blad, skott och knoppar. Saften sväljs, medan det urtuggade växtmaterialet spottas ut. Tuggan hålls i kinden i flera timmar, och bland somaliska brukare förekommer att hela växtmaterialet sväljs. Under tuggandet dricker man mycket. Torkade blad kan också användas till te eller pasta, och ibland röks kat.
Kat säljs i buntar av blad och färska skott, som lindas in i bananblad. En bunt om 100–200 gram räcker för ett tuggtillfälle. Eftersom de eftersträvade egenskaperna till stor del går förlorade inom 48 timmar efter skörden är färskheten avgörande.
Tuggandet är i hög grad socialt. I Jemen och på Afrikas horn samlas män traditionellt, ofta på helgerna efter lunch, i särskilda rum i privata hem för att tugga kat, och vid dessa sammankomster avgörs även politiska och affärsmässiga frågor. Kat ingår också i andra högtider, som bröllop. Kvinnor tuggar mindre ofta än män. Bönder och arbetare har traditionellt använt kat för att stå emot trötthet och hunger. I Jemen tuggar man även i butiker, i bilar och på arbetsplatser. Nära 90 procent av de vuxna männen i Jemen tuggar kat tre till fyra timmar om dagen, och minst hälften av kvinnorna har tagit upp vanan.
Under de senaste decennierna har bruket förändrats. Där tuggandet tidigare var socialt reglerat har det i vissa grupper blivit mer omåttligt, och brukarna börjar yngre. Fler kvinnor tuggar kat, även under graviditet och amning. Bruket har också spridits med invandrare från Östafrika och Mellanöstern till Europa och USA.
I odlingsområdet används kat av människor från alla religioner och samhällsklasser, även om Etiopisk-ortodoxa kyrkan (och dess eritreiska motsvarighet) har förbjudit kristna att använda den.[källa behövs]
Kat har stor ekonomisk betydelse i producentländerna. Etiopien är världens största producent, och 1999 var kat landets näst största exportvara. I Jemen står katsektorn för omkring 10 procent av bruttonationalprodukten. Eftersom priserna är höga och stabila och växten tål torka och frost ger kat ofta bönderna en högre och säkrare inkomst än andra grödor. Odlingen har samtidigt förändrat jordbruket och bidragit till brist på vatten för bevattning. I Jemen går nära hälften av ett hushålls inkomst till kat för familjeöverhuvudet.
Antalet regelbundna brukare i världen uppskattades på 1990-talet till 5–10 miljoner och i mitten av 2010-talet till omkring 20 miljoner.

Ruset börjar ungefär en timme efter att tuggningen inletts och varar i flera timmar. Det ger eufori, vakenhet och pratsamhet och minskar behovet av sömn och mat. Efter ett par timmar slår ruset ofta om i lättretlighet, växlande humör och nedstämdhet. Bland de kroppsliga verkningarna märks snabbare puls, stigande blodtryck och kroppstemperatur med svettningar, torr mun, förstoppning, urineringsbesvär och nedsatt sexuell funktion.
Långvarigt och omfattande bruk skadar framför allt hjärta, blodkärl och matsmältningsorgan. Det kan bland annat leda till hjärtklappning, rytmrubbningar, högt blodtryck, förstoppning och magkatarr. Andra kända kroppsliga skador är tandskador och avmagring. Kat har kopplats till hjärtinfarkt, bland annat genom att katinon kan få kranskärlen att dra ihop sig, men ett orsakssamband är inte bevisat. Även kopplingar till leverskador och munhålecancer har föreslagits, men sambanden är osäkra eftersom störfaktorer inte alltid har kunnat uteslutas. Barn till mödrar som tuggat kat under graviditeten har i genomsnitt lägre födelsevikt.
Kat ger psykiskt men inte fysiskt beroende och anses inte vara starkt beroendeframkallande. Ruset kan följas av abstinens med oro, lättretlighet, nedstämdhet och sömnproblem. Kraftigt bruk kan utlösa kortvariga psykoser, oftast paranoida och ofta med hörselhallucinationer, som i regel går över inom några veckor när bruket upphör. Personer med ökad sårbarhet för psykos avråds från kat. Långvarigt bruk kan också ge depressiva besvär.
Växten Catha edulis står utanför internationell narkotikakontroll, men dess verksamma ämnen katinon och katin finns sedan tidigt 1980-tal i förteckning I respektive III i FN:s 1971 års konvention om psykotropa ämnen. Kat är laglig i bland annat Etiopien, Jemen, Somalia, Djibouti och Israel men förbjuden i de flesta europeiska länder, i USA och Kanada samt i Gulfstaterna utom Jemen.
Kat förbjöds i Danmark år 1993.
I Finland räknas kat som narkotika, och det är förbjudet att använda, köpa, sälja eller inneha den. Högsta domstolen har dock slagit fast att kat inte uppfyller kriterierna för en särskilt farlig narkotika (KKO 2011:108). Kat började föras in i Finland av invandrare från Östafrika. Myndigheter i Finland uppskattade år 2008 antalet aktiva användare till några få hundra. Under åren 2000–2008 tiodubblades beslagen av kat. År 2007 beslagtogs 3283 kg kat, vilket enligt myndigheter motsvarar 10 000 doser. De flesta beslagen gjordes vid flygplatser. Smugglarna, vilka till största delen är utländska medborgare, får oftast böter och blir utvisade ifrån Finland samma dag.
I Kanada förbjöds införsel, export och handel med kat år 1997.
Nederländerna förbjöd kat år 2012 och fungerade fram till dess som inkörsport till Europa.
| Mängden kat beslagtagen i Norge | ||
|---|---|---|
Källa: Tollvesenet 2011 |
Kat förbjöds i Norge år 1989.
År 2006 uppskattade Rusmiddeletatens kompetansesenter i Oslo att 50–70 % av somaliska män i huvudstaden brukade kat regelbundet. Polisen har sporadiskt genomfört aktioner mot ställen där kat brukas och handlas, men i regel har verksamheten uppstått på annan ort dagen efter.
Sommaren 2016 gjorde tullen ett beslag på 225 kg torkad kat på Gardermoen flygplats, det dittills enskilt största.
Storbritannien förbjöd kat år 2014 och fungerade fram till dess som inkörsport till Europa.
Kat förbjöds i Sverige år 1989. Katinon och katin har varit narkotikaklassade sedan samma år. Kat ingår i förteckning I, alltså bland narkotika som normalt inte har medicinsk användning.
| Mängden kat beslagtagen i Sverige | ||
|---|---|---|
Källa Polismyndigheten och Tullverket i Sverige |
Kat missbrukas av etniska minoriteter och till huvuddelen av somalier i Sverige. Geografiskt förekommer kat övervägande i socialt utsatta områden där personer med ursprung i Afrikas horn bosatt sig, som Järva i Stockholm och Vivalla i Örebro. Vivalla utgör en knutpunkt för kathandeln. Kat smugglas från delar av Sverige till Norge. Smugglarnätverk som hanterar kat brukar inte smuggla andra droger. Smugglare med kat reser med flyg från Etiopien, vilket resulterar i en hög grad av direktinförsel till Sverige.
Till Sverige smugglas kat med kurirer i huvudsak längs två vägar: Från Storbritannien till Västkusten, och från Nederländerna via Danmark till Skåne. Distributionen är välorganiserad, vilket är ett måste med tanke på den korta hållbarhetstiden. Man har beräknat att det varje dygn passerar mellan 1 och 2 ton kat över gränsen mellan Tyskland och Danmark.[källa behövs]
I Sverige har tidigare kvantiteter över 400 kg krävts för att klassas som grovt narkotikabrott, men rättspraxis pekar mot en betydande sänkning av den gränsen. Nyligen har gränsen för grovt narkotikabrott sänkts till 200 kg. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum har fått i uppdrag att utreda frågan om nya riktlinjer för rättspraxis härvidlag.[källa behövs]