| Kijl | |
| Vapensköld för svenska frälseätten Kijl | |
| Introducerad | 1625 |
|---|---|
| Grad | Adlig ätt nr 61 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | mitten av 1600-talet |
Kijl var två svenska adelsätter, den äldre medeltida från Själland, Danmark, utslocknade på 1600-talet. En yngre ätt med oklar koppling till den äldre, adlades 1711 och utdog 1750.
Severin Kijl (Söffrin Kijl) till Apelnäs och Hoffnäs inkom från Holstein och var redan 1523 kung Gustav hövitsman för två fanor tyska soldater på krigståget emot Halland, senare slottsloven och hövitsman på Älvsborgs fästning. Han blev naturaliserad bland svenska adeln och uppräknas 1526 bland den rusttjänst utförande adeln i Västergötland och nämns i källorna när han 20 december 1535 tillskriver kung Gustav om Viken, Halland och Skåne m.m. 1542 var han hövitman på tåget emot Nils Dacke. Han var gift med Malin Ribbing till Walestad, dotter till riksrådet och lagmannen Knut Pedersson Ribbing till Svansö och Fästerid. Barn:
Väpnaren Erik Kil (känd 1550–1582), bosatt på Ågård i Tune, beläget i Østfold fylke, Norge, förde ett vapen belagt från 1552, som var identiskt med den äldre Kijl-ätten, vilket tillsammans med namnlikheten har framförts som argument i en artikel i Norsk Slektshistorisk Tidsskrift vilken diskuterat möjligheten att han skulle ha varit släkt med Severin Kijls släkt.
| Kijl | |
| | |
| Adlad | 1711 |
|---|---|
| Introducerad | 1719 |
| Grad | adlig ätt nr 1455 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1750 |
Magnus Kijl, född omkring 1656, död 29 juli 1721, var en svensk lagman för Östergötlands lagsaga vilken tjänst han begärda avsked från 1720. Han var innehavare av Tollstorp i Slaka socken Han blev adlad 1711 och behöll då sitt namn. Gift 1684 med Lucia Lampa.
Barn