Kim Wall

Bakgrund och utbildning

Efter gymnasiestudier på IB-programmet vid Malmö Borgarskola studerade Wall freds- och konfliktstudier vid Lunds universitet. År 2011 avlade hon kandidatexamen i internationella relationer vid London School of Economics and Political Science (LSE). Hon avlade masterexamen i journalistisk vid Columbia University i New York 2013 och masterexamen i internationella affärer vid samma universitet 2015.

Wall är dotter till fotografen Joachim Wall (född 1952) och journalisten Ingrid Wall (född 1956).

Verksamhet

Wall var internationellt verksam som journalist och publicerades i The Guardian, The New York Times, Harper's Magazine, Vice, Slate, Foreign Policy och Time. Hon gjorde reportage från många platser i världen, bland annat Haiti, Uganda och Sri Lanka. För sitt reportage "Exodus" om kärnvapentest och klimatförändringar på Marshallöarna fick hon 2016 Hansel Mieth-priset för "Bästa digitala reportage".

Död

Wall mördades under en reportageresa i Køgebukten i Öresund ombord på ubåten UC3 Nautilus, av ubåtens konstruktör Peter Madsen. Madsen dömdes den 25 april 2018 vid Köpenhamns byret (motsvarande svensk tingsrätt) för mordet till livstids fängelse. Mordet ska enligt åklagare ha begåtts i hans ubåt. Domen överklagades i maj 2018, dock endast med avseende på straffets längd och inte själva skuldfrågan. Den 26 september 2018 fastställde Østre Landsret den tidigare livstidsdomen mot Madsen.

Wall var vid sin död folkbokförd i Gislövs distrikt i Trelleborgs kommun.

Pristagare

• 2018 – Anne Kirstine Hermann, dansk journalist som bland annat skrivit om hur ursprungsbefolkningar i Nicaragua och Bolivia påverkas av klimatförändringar. Hermann har angett att hon vill använda stipendiet till att förverkliga ett bokprojekt om hur den grönländska befolkningen påverkades av Danmarks assimileringspolitik från andra världskrigets slut fram till 1960-talet.
• 2019 – Christina Ayele Djossa-Ahoeletes, portugisisk journalist som skriver om handel med mänsklig hud mellan tredje världen och väst.
• 2019 – Violeta Isabel dos Santos Moura, amerikansk journalist som skriver om hur folkgruppen mosou i Kina kan bevara språket tack vare karaoke.
• 2020 – Mia Alberti, portugisisk journalist som ska göra ett reportage om parallella samhällen i brasilianska São Paulo.
• 2020 – Clair MacDougall, australisk journalist i Burkina Faso, som ska skriva om afrikaner som tar till desperata metoder för att fly till en bättre värld.
• 2021 – Stefania D'Ignoti, italiensk journalist. D'Ignoti har bland annat skrivit för Washington Posts The Lily, National Geographic och The Guardian. D'Ignoti fokuserar i sin journalism på migration, konflikter, kvinnors rättigheter och organiserad brottslighet. D'Ignoti ska använda stipendiet för att rapportera kring trafficking av kvinnor från Nigeria till Europa.
• 2021 – Bhavya Dore, indisk journalist baserad i Mumbai. Dores arbeten har bland annat publicerats vid BBC, The Guardian och Undark. Dore har intresserat sig för ungdomsbrottslighet, rättssystemet, och utbildning. Dore ämnar att använda stipendiet för att undersöka adoptionssystemet och dess problematik i hemlandet Indien.
• 2021 – Bongani Siziba, sydafrikansk fotojournalist. Siziba har arbetat främst inom TV som producent och reporter i ett antal sydostafrikanska länder samt flera globala nyhetskanaler. Siziba brinner för flickors och kvinnors rättigheter, och social jämställdhet. Siziba ska med hjälp av stipendiet följa Ndebele-folket, specifikt återskapandet av deras konst och kultur i Zimbabwe.
• 2022 – Astrid Landon, fransk reporter och producent. Landon skriver om psykisk hälsa i USA och Frankrike, såväl som hälso- och sjukvård. Landon har skrivit för bland annat The Guardian, Libération och Le Monde, samt arbetat som programledare på statlig fransk TV och radio. Landon kommer att använda stipendiet för att utforska rätten till sexuell hjälp för personer med funktionsnedsättning i Frankrike. Landon har journalistexamen från Columbia University, i likhet med Kim Wall.
• 2022 – Ye Charlotte Ming, kinesisk journalist baserad i Berlin, Tyskland. Ming arbetar med att skriva om kultur, historia, migration, och identitet, och har blivit publicerad i bland annat TIME, National Geographic och Atlas Obscura. Även Ming innehar journalistexamen från Columbia University. Med hjälp av stipendiet ska Ming skriva om plundringen under Tysklands koloniala närvaro i Kina.
• 2023 – Mahima A. Jain, frilansande journalist från Indien. Jain skriver om socio-ekonomiska perspektiv på genus och miljö, social ojämställdhet, och fokuserar på att frambringa orepresenterade samhällsgrupper. Jain har publicerat i The Guardian, Scroll.in, BBC, med flera. Jain ämnar använda stipendiet för att undersöka Indiens försvinnande arbetarkvinnor. Till International Women's Media Foundation (IWMF) sade Jain: "Kim stärkte alltid de samhällen hon skildrade, och lyfte fram vanliga människors liv och tillförde perspektiv kring globala sammanhang och omvärldens syn på dem. Jag hoppas kunna föra Kims arv vidare genom att följa hennes vision, arbetssätt och journalistiska värderingar, samt genom att ge större utrymme åt röster om gör uppror – i synnerhet kvinnors röster i Indien."
• 2023 – Erin O'Brien, frilansande journalist och redaktör. O'Brien har i urval skrivit för Foreign Policy, Al Jazeera och The New York Times. O'Briens skrifter handlar om mänskliga berättelser och effekter av våld och konflikter. O'Brien vill använda stipendiet för att rapportera om kurdisk skattjakt under Erdogans styre i Turkiet; O'Brien är baserad i Istanbul. O'Brien sade i samband med stipendiets utdelning: "Att få motta Kim Wall Memorial Fund Grant innebär att föra vidare Kims arv: att synliggöra samhällen, och att förmedla berättelser. […], jag känner mig otroligt hedrad att kunna rapportera om marginaliserade samhällen som, om hon fortfarande var vid liv, även Kim skulle göra."