Fickklaffarna har fått sina namn efter de utbuktningar som ses i dess blad när de slagit igen. De består av tre blad vardera och förhindrar att blodet flödar tillbaka till hjärtat när det relaxerar.
Aortaklaffen (lat. valva aortae): Hjärtklaffen mellan vänster kammare (lat. ventriculus sinister) och ascenderande aorta (lat. aorta ascendens).
Pulmonalisklaffen (lat. valva trunci pulmonalis): Klaffen mellan höger kammare (lat. ventriculus dexter) och den gemensamma lungartären (lat. truncus pulmonalis).
Segelklaffarna är anatomiskt annorlunda uppbyggda jämfört med fickklaffarna, och förutom att de är större så har de även en upphängning i hjärtats vägg (myokardium). Upphängningen sker genom trådar (lat. chordae tendinae) som fäster i papillarmusklerna (lat. musculi papillares). När kammarväggen kontraheras kommer chordaetrådarna att sträckas och klaffen kommer därigenom klara av att stå emot ett högre tryck.
Mitralisklaffen (lat. valva mitralis; valva bicuspidalis): Sitter mellan vänster förmak (lat. atrium sinistrum) och vänster kammare (lat. ventriculus sinister). Klaffen har fått sitt namn efter att de två klaffbladen (bicuspid) liknar påvens mössa (mitra).
Trikuspidalisklaffen (lat. valva tricuspidalis): Sitter mellan höger förmak (lat. atrium dextrum) och höger kammare (lat. ventriculus dexter). Trikuspidalisklaffen har tre klaffblad (tricuspid).
Ven- och lymfklaffar
Även i ven- respektive lymfsystemet finns det klaffar. Dessa har som huvuduppgift att verka för att enkelrikta blodet/lymfan. De fungerar lite som en backventil och släpper igenom blod på väg mot hjärtat men slår igen och förhindrar att blodet/lymfan går från hjärtat.
Felaktiga klaffar i venerna kan ge en åderbråck, och om tillräckligt många klaffar är defekta kan ödembildning uppstå.
Källor
Walter F Boron, Emelie L Boulpaep: Medical physiologi: Elsevier Health Science 2008
