

Klinga eller blad är den vassa vanligen platta skärande delen (eller dito) hos blankvapen och sådana verktyg eller maskiner som avses för att punktera, hugga, skära eller skrapa med. Klingan (eller bladet) kallas hela arbetande strukturen i sig medan den skarpa arbetande kanten kallas egg. Spetsen på en klinga kallas udd.
Klinga är ljudhärmande efter ljudet som metall gör när det anslår något.
Blad (fornsvenska: bladh, jämför engelska: blade) är bildligt till blad i betydelsen löv och hänvisar till att många klingor, särskilt tveeggade dito, liknar blad till formen.
I annan terminologi finns även eggverktyg, eggredskap och eggjärn (fornsvenska: ægiærn).
I en klinga ingår flera olika delar och ytterligare delar tillkommer beroende på form och typ. Några exempel är:
Klingan delas inom fäktkonst in i två delar:
Uppdelningen av klingan i stark och svag har att göra med hävstångseffekten samt den kraft som kan utövas mot en motståndares klinga, alltså vart på bladet det är utsattbart för motparader som kan slå det ur vägen för att skapa en öppning. I regel används den starka delen av klingan mer defensivt medan den svaga delen är mer offensiv men det finns undantag.