Klorocka
Klorocka (Amblyraja radiata, tidigare Raja radiata) är en fiskart, som tillhör gruppen broskfiskar (liksom t.ex. hajar). Den lever i saltvatten, men tål även brackvatten.
Beskrivning
Klorockan har taggar längs med ryggraden liksom knaggrockan. Även fenorna har taggar, speciellt hos honan; dessa är dock mindre. På undersidan finns ett mindre antal kraftiga taggar.
Kroppen är brunaktig, ofta med mörka fläckar, och ibland även ljusare sådana. Undersidan är vit, men kan ha mörkare fläckar.
Största angivna längd är 105 cm, och största vikt 11,4 kg, men normalt mindre; i Nordsjön vanligtvis upp till 60 cm. I Nordamerika tenderar arten dock vara större, upp till 72 cm vid Labradorkusten, och nära maxlängden utanför Maine.
Ekologi
Klorockan är en rovlevande bottenfisk som lever på djup mellan 20 och 1 000 m, även om den är vanligast mellan 50 och 100 m. Den finns på många olika slags bottnar, även om den förefaller att föredra mjuka sådana (gyttja eller sand). Den kan också förekomma i bräckt vatten nära flodmynningar.
Den äter kräftdjur, havsborstmaskar, blötdjur och andra bottenlevande djur samt benfiskar (i synnerhet tobis). På så sätt förbinder den bottenfaunans produktion med högre nivåer i näringsväven. Klorockan blir omkring 20 år gammal.
Fortplantning
Relativt litet är känt om klorockans fortplantning. Fisken blir könsmogen vid omkring 11 års ålder. Den är äggläggande, men med inre befruktning; hane och hona omfamnar varandra vid parningen. Honan lägger mellan 2 och 88 ägg i form av brunaktiga äggkapslar, en per ägg, med utskott i hörnen.
Fortplantningen sker under hela året. Honan lägger ägg i kapslar som placeras på bottnen, framför allt på grunda sandiga eller dyiga områden under perioden februari–juni. Arten blir könsmogen vid ungefär elva års ålder och kan leva i minst 16 år.
Kommersiell användning
Ett visst fiske pågår, men det är inte av större ekonomisk betydelse.
Hot
Det främsta dokumenterade hotet är fiske, både genom riktad fångst och bifångster. Även om en individ inte är målet för fisket kan den dödas när redskap används för att fånga andra arter.
Åtgärder
Rekommenderade åtgärder är att följa beståndens utveckling över tid, minska bifångster och annan fiskerelaterad dödlighet. Det kan även hjälpa att kartlägga viktiga fortplantningsområden. Arbetet bör också vara intiktat på att bevara lämpliga bottenmiljöer och bedriva en långsiktigt hållbar fiskeförvaltning.
