| Kolja Status i världen: Sårbar Status i Sverige: Sårbar | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Torskartade fiskar Gadiformes |
| Familj | Torskfiskar Gadidae |
| Släkte | Melanogrammus Gill, 1862 |
| Art | Kolja M. aeglefinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melanogrammus aeglefinus | |
| Auktor | (Linné, 1758) |
| Synonymer | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kolja (Melanogrammus aeglefinus) är en fisk i familjen torskfiskar, och placeras som ensam art i släktet Melanogrammus. Dess FAO-kod är HAD.
Koljan kan nå en maximal på runt 110 centimeter, men i bestånd utan hårt fisketryck ligger normallängden vanligtvis runt 50 centimeter. Kroppsformen är måttligt bred och höjden är knappt det dubbla jämfört med bredden. Unga individer är slanka och långsträckta, men fisken blir något kraftigare i takt med att den åldras och växer. Kroppen är som högst vid den främre ryggfenan och smalnar sedan av jämnt bakåt mot den slanka stjärtspolen, medan rygglinjen är svagt böjd från stjärtfenan hela vägen fram till nosen. Det lilla, nedåtriktade gapet sträcker sig inte bak till ögonen. Jämfört med torsken är ögonen något större. Hos mindre fiskar är ögats diameter nästan lika stor som nosens längd, men ögonen blir proportionellt mindre ju mer fisken växer. På hakan sitter en kort skäggtöm som är så liten att den lätt kan missas.
Fisken har en svagt inskuren stjärtfena och som alla torskfiskar har den tre ryggfenor. Den första är lång och spetsig, medan den andra och tredje är kortare med raka kanter och tydliga hörn. De två analfenorna påminner mycket om de bakre ryggfenorna, men den främre har en svagt utåtböjd kant och rundade hörn. Bukfenorna har en förlängd andra fenstråle. Längs kroppen löper en fullständig sidolinje som sitter högt upp på fiskens främre del. Huden är täckt av mycket små och tunna fjäll som knappt går att se eller räkna. Anatomiskt har den första ryggfenan 15–16 strålar, den andra 19–21 och den tredje 19–23. Analfenorna har 23–24 respektive 22–23 strålar, bröstfenorna har 20–21 strålar och bukfenorna har 6 strålar.
Den har mörk rygg i gråsvart ton som kan skifta i grönt, brunt eller blått. Sidorna är silvergrå, ibland med inslag av guld eller brons, med en stor mörk fläck ovanför varje bröstfena. Buken är helt vit och den markerade sidolinjen är mörk. Medan bröstfenorna i stort sett saknar färg, har de övriga fenorna samma mörka nyans som ryggen. Dessa mörka fenor har ljusa eller vita kanter, vilket syns tydligast på anal- och bukfenorna hos yngre fiskar.
Koljan förekommer dels längs Europas kuster, från Biscayabukten i söder upp längs skandinaviska halvöns nordsjökuster hela vägen norr om denna halvö till Kolahalvön, samt upp till Spetsbergen; vidare i Barents hav till Novaja Zemlja. Den förekommer dessutom i vattnen runt Island, och sparsamt i vattnen söder om Grönland. Slutligen återfinns koljan i nordvästra Atlanten längs Amerikas kuster från Labrador ner till Cape May i sydöstra New Jersey.
Koljan är en marin stimfisk som lever kustnära i det fria vattnet på 10–200 meters djup, men kan gå ner till 300 meter. Den föredrar svala vatten mellan 0 och 20 °C. Den söker regelbundet föda på bottnen och är en rovfisk specialiserad på ryggradslösa djur som kräftdjur, maskar, blötdjur och tagghudingar, men äter även fisk och fiskägg. Födan mals ner i en stor muskelmage. Fisken växer snabbt, cirka 10 cm om året upp till fem års ålder, men tillväxten bromsas i stora årsklasser på grund av den stora konkurrensen.
Koljan blir könsmogen vid 3–4 år i södra delen av sitt utbredningsområde medan dent längre norrut kan ta så mycket som 6–10 år och den kan leva i upp till 20 år. Leken sker i saltrika djupbassänger mellan januari och juni, främst under mars–april i nordliga vatten (Norra Nordsjön, norra halvan av Norge, kring Färöarna och vid Islands sydkust). Den föregår på 50–100 meters djup i en temperatur på 5–7 grader. Ägg och larver är pelagiska. En stor hona kan lägga upp till tre miljoner ägg under några veckor, vilka kläcks efter 8–20 dygn beroende på vattentemperatur.

Arten är utsatt för kraftigt överfiske, framförallt i Nordsjön och kategoriseras globalt som sårbar (VU).
Koljan utgjorde tidigare en betydelsefull kommersiell art i Sverige, men fångstmängderna har rasat dramatiskt. Landningarna har minskat med drygt 95 % sedan 1920-talet, även om fångsterna under de senaste 15 åren har stabiliserats på en permanent låg nivå. För det svenska beståndets del inträffade kraschen redan under 1970-talet. I dagsläget känner man bara till någon enstaka plats i Sverige där lek förekommer. I Sverige är kolja rödlistad som sårbar sedan 2015 , vilket är en förbättring från 2010 då den listades som starkt hotad.

För fisket är koljan av mycket stor betydelse. I handeln förekommer koljan huvudsakligen som färsk, men även rökt. Köttet är i smak och utseende väldigt lik torsk. Det är en mager fisk. Koljan anses smaka som bäst under tiden september–april. Den saltade och rökta produkten som är gjord på kolja kallas ibland även på svenska för det engelska namnet "haddock". Kolja konsumeras i stora mängder i Nordeuropa och Storbritannien, samt USA och är den ursprungliga fisken i rätten fish and chips.

På grund av sin popularitet som matfisk förekommer kolja i en mängd mer eller mindre kända målningar, främst från 1600-talet fram till 1800-talets slut, då stilleben med mat och fisk var ett populärt genremotiv.
Den franska tecknade seriefiguren Kapten Haddock har fått sitt namn efter "Le haddock" som är det franska namnet på saltad och rökt kolja.