
Katedral (från grekiskans cathedra, "lärostol"), eller domkyrka (från latinets Domus Dei, "Guds hus"), är en typ av kyrkobyggnad, där en biskop som styr ett stift har sitt säte och är därmed stiftets ''moderkyrka''.
Under framförallt romansk och gotisk tid uppfördes stora katedraler i Västeuropa. Ett utmärkande drag för katedraler är att de ofta har två kyrktorn.
En konkatedral är en katedral som med en annan katedral delar funktionen att vara biskopssäte. Ett exempel är Sankt Johannes konkatedral i La Valletta, Malta som delar funktionen med Sankt Paulus katedral i Mdina i Ärkestiftet Malta.
En domkyrka är ett självständigt och självägande rättssubjekt och har inte sorterat under någon församling;[förtydliga] efter reformationen har domkyrkoförsamlingen firat sina gudstjänster där.
Domkyrkan har haft ett eget förvaltningsorgan (domkyrkostyrelse, domkyrkonämnd, domkyrkoråd) fristående från församlingens kyrkoråd och haft en särskild befattningshavare, domkyrkosysslomannen, som haft ansvaret för dess ekonomi, skötsel och vård.[förtydliga]
De under 1900-talet tillkomna stiften i Sverige, Luleå (1904) och Stockholm (1942), har ej haft sina stiftshelgedomar i formell mening reglerade som domkyrkor, även om de har sådan benämning.
Kyrkoherden i en domkyrkoförsamling kallas domprost (utom i Kalmar och Mariestad där det tidigare stiftet respektive superintendenturen avskaffats).

Följande kyrkor är domkyrka inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Följande kyrkor är domkyrkor inom Ortodoxa kyrkan i Finland.


Följande är ett urval av domkyrkor inom östortodoxa kyrkor i andra länder.
Följande är ett urval av domkyrkor inom orientalortodoxa kyrkor.

Följande är ett mycket begränsat urval av domkyrkor inom Romersk-katolska kyrkan.

Följande är ett urval av domkyrkor inom östkatolska kyrkor.
Följande är ett urval av domkyrkor inom de nordiska lutherska folkkyrkorna.
Följande är ett urval av domkyrkor inom Anglikanska kyrkogemenskapen.