Koreaskedstork (Platalea minor) är en fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar. Den förekommer vid kustområden i Östasien. Arten är utrotningshotad, men beståndet återhämtar sig långsamt.
Utseende
Koreaskedstorken är något mindre än skedstorken som den annars påminner om. Koreaskedstorken mäter 60–78,5 centimeter och har ett vingspann på 110 centimeter. Den är nästan helvit förutom det fjäderlösa svarta partiet i ansiktet som sträcker sig bakom det röda ögat, den långa svarta näbben med skedformad spets och de långa mörkgrå till svarta benen.
I adult häckningsdräkt har den en ljust rostbrun fläck på övre delen av bröstet som kan sträcka sig upp på halsen och bak mot nacken. Huvudplymerna som anläggs till häckningsperioden har en ljust rostbrun ton. Den adulta fågeln har även en klargul fläck framför ögat. Hos juvenilen är näbben rosa och mörknar först med tiden, och dess yttersta handpennespetsar är svarta. Adult dräkt anläggs vid fem års ålder.
I flykten har koreaskedstorken ganska snabba vingslag som blandas med korta glid vilket skiljer den från vita egretthägrar.
Utbredning
Koreaskedstorken är den skedstork som har det minsta globala utbredningsområdet. Arten är endemisk för Östasien och häckar på öar utanför Nordkoreas norra västkust och utefter kusten i östra Shandongprovinsen i Kina. Den är en flyttfågel som bildar stora flockar under vintern. Dess främst övervintringsområden är Taiwan där över 50% av populationen övervintrar. Andra övervintringsområden är Hongkong, Kinas fastland, Japan, Macau, Sydkorea och Vietnam. Det förekommer att arten översomrar på öarna Kyushu och Nansei Shoto i Japan.
Ekologi
Koreaskedstorken häckar i fågelkolonier med andra arter på mindre öar under perioden mars till augusti. De födosöker på leriga tidvattenstränder, i våtmarker och vid sjöar, i små grupper eller ensamma och vintertid kan de beblanda sig med skedstork. De födosöker genom att svinga huvudet från sida till sida och känna med näbben i vattnet efter byten samtidigt som de långsamt rör sig framåt. De kan också födosöka mer aktivt och jaga byten som de försöker fånga med näbben. Den lever främst av småfisk och kräftdjur. Arten är delvis nattaktiv och vilar ofta på dagen och förekommer då ofta i träd, på byggnader eller stående i grunt vatten på ett avstånd av två till tre kilometer från födoplatsen. Det finns rapporter av vilda individer som uppnått en ålder av 9,5 år.
Koreaskedstorken är den enda skedstork som är utrotningshotad, placerad i kategorin sårbar (VU) av IUCN. De senaste 30 åren har artens bestånd ökat markant, från cirka 400 fåglar 1995 till mellan 3000 och 5100 vuxna individer 2024, huvudsakligen på grund av framgångsrika bevarandeåtgärder. Populationen verkar dock ha stabilisterats och den minskar till och med i antal vid några lokaler, och akuta hotkvarstår.
Största orsaken till artens minskning tros vara habitatförstöring. De leriga områden som uppstår mellan tidvattnen används till jordbruk, för fiskodling och av industri. Den invasiva arten Spartina alterniflora tar också över lerslätterna, i Hong Kong även snabbväxande arter av släktet Sonneratia. I Taiwan tros övervintrande bestånd påverkas negativt, där saliner och fiskodlingar ersatts av anläggningar för solceller. Även havsbelägna vindkraftverk tros spela en roll; två satellitspårade fåglar har nyligen noterats ändra flyttrutter för att komma runt dem. Vissa häckningskolonier i Sydkorea har också påverkats kraftigt av plundring.
Ett utbrott av botulism i ett av övervintringsområdena dödade 73 fåglar, motsvarande 7% av hela världspopulationen, från december 2002 till februari 2003. Isolerade fall av botulism förekommer fortfarande vintertid och har dödat flera fåglar i Taiwan, Kina och Hong Kong. Under senare tid har fågelinfluensan legat bakom ett mindre antal dödsfall.
