Korinter kallas de små, kärnlösa, torkade bären av den variant av vinranka (Vitis vinifera), som Carl von Linné kallade "Vitis vinifera Apyrena".
Korinterna har sitt namn efter den grekiska staden Korinth, i vars omnejd denna typ av vinranka lär ha uppkommit och fortfarande odlas i stort. Korinter odlas från öster på de Joniska öarna, i sydligaste Italien, Sicilien med flera Medelhavsländer.
När de små, mörkt brunröda bären är mogna, plockas klasarna ned och torkas på ett luftigt ställe. Helst ska korinter torkas i skugga. Efter torkning repas bären, "korinterna", av med ett slags kam och packas förhållandevis hårt i fat eller särskilt för ändamålet murade förvaringsrum, "seraljer", som noga tillsluts och öppnas först när korinterna ska skickas iväg. Då packas korinterna i mindre fat eller kärl, "karateler" ("caratels").
Korinter är något sega och har en koncentrerad sötma. De påminner om russin, men är från en annan druvsort, mörkare i färgen och vanligtvis mindre. Korinter används i matlagning, bakning och drycker, exempelvis i kakor, grytor, sallader och vin. Förr användes korinter under benämningen fructus Vitis minutae för att förbättra smaken på vissa medikament, till exempel den förr så ofta använda laxerdrycken "Infusum Sennae compositum" (se växtsläktet Senna). I hushållen användes korinter i sötsura såser, puddingar och bakverk.