Kreatin

Kreatin
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn2-(Metylguanidino)ättiksyra
Kemisk formelC4H9N3O2
Molmassa131,13 g/mol
UtseendeVit, fast
CAS-nummer57-00-1
SMILESNC(=N)N(C)CC(=O)O
Egenskaper
Densitet1,33 g/cm³
Löslighet (vatten)17 g/l
Smältpunkt303 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
Irriterande Irriterande
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kreatin är ett kvävehaltigt ämne som kroppen producerar naturligt, främst i lever och njurar. I muskler lagras kreatin som fosfokreatin, vilket används för att snabbt återbilda ATP. Kreatin finns även i animaliska livsmedel som kött och fisk, och säljs som kosttillskott, vanligen i form av kreatinmonohydrat.

Med normal kosthållning syntetiserar kroppen cirka 1–2 gram kreatin per dag. Kreatintillskott anses generellt säkert för friska individer och är ett av de mest välstuderade kosttillskotten men höga doser kan hos vissa ge magbesvär. Försiktighet rekommenderas för personer med befintliga njurproblem.

Biosyntes

Kreatin är en kvävehaltig organisk syra bestående av den kemiska kombination av tre aminosyror, arginin, glycin och metionin. Syntesen sker i två steg med hjälp av enzymerna amidinotransferas, metyltransferas. Det kan sedan reagerara vidare i olika tredje steg, där det genom fosforylering via ATP bildar kreatinfosfat (CrP).

I det första steget reagerar arginin och glycin under amidinotransferas till att bilda ornitin och guanidinoacetat. Ornitinet avgår medan guanidinoacetat fortsätter processen.

I det andra steget metyleras guanidinoacetat av enzymet metyltransferas, som tillsammans med kosubstratet S-Adenosylmetionin för över metylgruppen från metionin. Detta ger kreatin och en s-adenosylhomocysteinmolekyl.

I det tredje steget fosforyleras kreatin av någon form av isoenzymerna kreatinkinas. Vilken form av kreatinkinas beror på i vilken vävnad processen sker. Detta steg är reversibelt och kreatinfosfat uppnår en jämvikt med kreatin.

Biosyntes av kreatin.

Funktion i kroppen

Kreatin finns i höga halter i vävnader med hög och oregelbunden energiförbrukning, främst hjärt- och skelettmuskulatur samt grå hjärnsubstans. Det är där de omvandlas till kreatinfosfat som sedan agerar extraenergi vid hög belastning. Detta genom att avge den fosfatgrupp som fästs i steg tre så ATP återbildas på plats i cellen, en process som går mycket snabbare än nyproduktion av ATP via oxidativ fosforylering. Detta gör att kreatinfosfat kan agera nödreserv för energiförbrukande celler, som kan prestera på maxnivå en kort stund extra, trots att det redan existerande lagret av ATP är slut och ingen ny ATP hunnit bildas.

Användningsområden

Kosttillskott

När kreatin intas som kosttillskott i samband med styrketräning har det i studier visat sig öka både muskeltillväxten och styrkeutvecklingen hos försökspersonerna jämfört med de som fått placebo. Som kosttillskott säljs det främst i den kemiska formen kreatinmonohydrat – ett vitt, kristallint pulver med måttlig vattenlöslighet. Ämnet omvandlas i kroppen till den aktiva formen kreatinfosfat och utövar sin effekt främst i musklerna, genom att donera fosfatgruppen till ADP-molekylen, så att nytt ATP kan bildas. ATP är den universella energidonatorn, som används för att driva annars omöjliga reaktioner i alla kända nu levande organismer.

Eftersom kreatin inte förändrar det hormonella systemet eller andra fysiologiska system (t.ex. blodet) är det inte dopingklassat.

Diagnostiskt verktyg

Det kreatinkinas som finns i hjärtat frigörs i blodet vid skada på hjärtmuskelceller. Det frisätts i blodet cirka två timmar efter skadan och når toppnivå mellan tolv och trettiosex timmar. Det kan därför användas som diagnosverktyg för att avgöra när en infarkt skett. Vidare kan det kreatinin som bildas när kreatin bryts ner i kroppen och sedan utsöndras via urinen användas för att mäta njurfunktion.

Källor

  1. ↑ Guimarães-Ferreira, Lucas (2014). ”Role of the phosphocreatine system on energetic homeostasis in skeletal and cardiac muscles”. Einstein (Sao Paulo, Brazil) 12 (1): sid. 126–131. doi:10.1590/s1679-45082014rb2741. ISSN 2317-6385. PMID 24728259. PMC: 4898252. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4898252/. Läst 30 juni 2026.
  2. ↑ Kreider, Richard B.; Kalman, Douglas S.; Antonio, Jose; Ziegenfuss, Tim N.; Wildman, Robert; Collins, Rick (2017). ”International Society of Sports Nutrition position stand: safety and efficacy of creatine supplementation in exercise, sport, and medicine”. Journal of the International Society of Sports Nutrition 14: sid. 18. doi:10.1186/s12970-017-0173-z. ISSN 1550-2783. PMID 28615996. PMC: 5469049. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC5469049/. Läst 30 juni 2026.
  3. ↑ Nelson, David L.; Cox, Michael M. (2013). Principles of Biochemistry. sid. 907. ISBN 1-4641-0962-1. https://archive.org/details/lehningerprincip0000nels. Läst 8 oktober 2013
  4. ↑ Nelson; Cox. sid. 946
  5. ↑ Nelson; Cox. sid. 946-947
  6. ↑ Rawson, Eric S.; Volek, Jeff S.. ”Effects of creatine supplementation and resistance training on muscle strength and weightlifting performance”. Journal of Strength and Conditioning Research / National Strength & Conditioning Association 17 (4): sid. 822–831. ISSN 1064-8011. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14636102. Läst 17 februari 2016.
  7. ↑ Nissen, Steven L.; Sharp, Rick L.. ”Effect of dietary supplements on lean mass and strength gains with resistance exercise: a meta-analysis”. Journal of Applied Physiology (Bethesda, Md.: 1985) 94 (2): sid. 651–659. doi:10.1152/japplphysiol.00755.2002. ISSN 8750-7587. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12433852. Läst 17 februari 2016.

Externa länkar