Krisma används bland annat i anslutning till dop, vid konfirmation eller det motsvarande sakrament som i östliga kyrkor vanligen benämns krismering, samt vid präst- och biskopsvigning och invigning av kyrkor och altaren. Bruket har anknytning till Gamla testamentets beskrivningar av helig smörjelseolja, bland annat i Andra Moseboken 30:22–33.
Tidigkristna vittnesbörd
Smörjelsens betydelse inom den tidiga kristendomen framgår bland annat av Kyrillos av Jerusalems katekeser från 300-talet. I sin undervisning om krisman beskriver han hur den heliga oljan efter åkallandet av den Helige Ande inte längre betraktas som vanlig olja, utan som ett medel för att förmedla den Den Helige Andes gåva. Kyrillos knyter smörjelsen till Kristus, som enligt hans framställning smordes med den Helige Ande, och till den döptes delaktighet i det kristna livet. Han hänvisar också till de gammaltestamentliga smörjelserna, däribland Moses smörjelse av Aron.
Användning i kristna kyrkor
Romersk-katolska kyrkan
Inom Romersk-katolska kyrkan används krisma bland annat vid dop, konfirmation, präst- och biskopsvigning samt invigning av kyrkor och altaren. Vid konfirmationen smörjs den konfirmerades panna med krisma som ett tecken på den Helige Andes gåva. Vid prästvigning smörjs den nyvigda prästens händer och vid biskopsvigning den nye biskopens huvud.
Krisman konsekreras normalt av stiftets biskop under krismamässan, som vanligen firas på skärtorsdagen eller en tidigare dag under stilla veckan. Vid denna mässa välsignas också två andra oljor: katekumenernas olja, som används vid förberedelsen för dopet, och de sjukas olja, som används vid de sjukas smörjelse. Dessa oljor skall skiljas från den egentliga krisman.
Östortodoxa kyrkor
Inom de östortodoxa kyrkorna används krisma vid krismering, ett sakrament som normalt förrättas omedelbart efter dopet och innebär att den döpte smörjs med helig olja som ett tecken på mottagandet av den Helige Andes gåva. Krisma används även vid upptagning av vissa konvertiter i kyrkan och vid invigning av kyrkobyggnader, då bland annat altaret och väggarna smörjs.
Krisman konsekreras i regel av den autokefala kyrkans högste ledare. Inom flera östortodoxa kyrkor sker konsekreringen under stilla veckan, vanligen på skärtorsdagen. Krisman distribueras därefter till kyrkans stift. Inom Orthodox Church in America tillsätts efter konsekreringen några droppar äldre krisma till varje kärl med ny krisma. Kärlet med den äldre krisman fylls därefter med ny krisma, som sparas till nästa konsekrering. Bruket beskrivs som ett uttryck för kontinuiteten med tidigare generationers krisma.
Smörjelse med olja inom Svenska kyrkan
Inom Svenska kyrkan förekommer smörjelse med olja vid bland annat dop och konfirmation. I ett yttrande 2017 konstaterade Läronämnden att bruket förekommer inom Svenska kyrkan, men att ett fakultativt införande i kyrkohandboken skulle kräva ytterligare teologisk och pastoral analys. Oljesmörjelse ingår inte som ett föreskrivet moment i dop- och konfirmationsordningarna i 2018 års kyrkohandbok.
Armeniska apostoliska kyrkan
Inom Armeniska apostoliska kyrkan benämns krisman muron (armeniska: մյուռոն). Den betraktas inom kyrkan som ett synligt tecken på den Helige Andes närvaro och används vid flera av kyrkans sakrament och vigningsriter.
Användning
Muron används vid krismering, som inom Armeniska apostoliska kyrkan utgör en integrerad del av dopriten. Efter dopet med vatten smörjs nio delar av den döptes kropp med krisma, vilket enligt kyrkans lära förmedlar den Helige Andes gåvor.
Krisman används också vid vigning av präster, biskopar och katolikoser. Vid prästvigning smörjer den vigande biskopen den nye prästens panna och händer med muron. Vid biskopsvigning smörjer katolikosen av alla armenier den nye biskopens panna och högra tumme. Vid vigning av katolikosen av alla armenier hälls muron över hans huvud.
Muron används vidare vid invigning av kyrkor. Bland annat smörjs altaret, dopfunten, kyrkans pelare och en bild av Jungfru Maria med Jesusbarnet. Även kyrkans klocka och korset på kyrkans kupol smörjs med muron.
Vid den vattenvälsignelse som firas den 6 januari, i anslutning till kyrkans jul- och epifaniahögtid, hälls muron i vatten som symboliserar floden Jordan. Handlingen erinrar om den Helige Andes nedstigande över Jesus vid hans dop.
Beredning och välsignelse
Silverkitteln för tillredning av muron i Edzjmiatsin
Muron framställs med olivolja och balsam som grund. Till dessa tillsätts ett stort antal aromatiska ingredienser, däribland rökelse, blommor, väldoftande växtrötter, blomvatten, växtextrakt och blad. Traditionellt har mer än 40 olika ingredienser använts. En handskrift avskriven 1461 förtecknar 40 växter och andra ingredienser, medan andra handskrifter omfattar upp till 58 ingredienser. Vid senare beredningar har antalet ingredienser uppgått till 72, ett tal som förknippas med Jesu lärjungar.
Enligt den armeniske teologen Zakaria Baghumyans beskrivning inleds förberedelserna omkring 50 dagar före krismavälsignelsen, då de nödvändiga ingredienserna har samlats in från olika länder. Växtdelarna bearbetas, bland annat genom att krossas, malas och siktas. Därefter välsignas ingredienserna och blandas i en stor kittel, där de kokas under tre dagar under bön, psalmläsning och hymnsång.
Fyrtio dagar före krismavälsignelsen hålls en särskild ceremoni för välsignelse av olivoljan. Ett kärl med olivolja placeras på ett altare och täcks med ett tygstycke. Under den följande tiden hålls dagliga andakter med böner och bibelläsningar.
Vid krismavälsignelserna i Edzjmiatsin används en silverkittel som tillverkades i Moskva och skänktes till modersätet 1895. Den användes första gången vid krismavälsignelsen 1897 och har fortsatt att användas vid senare ceremonier.
Inom Armeniska apostoliska kyrkan är välsignelsen av muron förbehållen katolikosen av alla armenier och katolikosen av Kilikien. Vid välsignelsen tillsätts bland annat balsam, blompreparat och en del av den tidigare välsignade muronen. Genom tillsättningen av äldre muron bevaras enligt kyrkans tradition en kontinuitet mellan den nya och den tidigare krisman. Vid välsignelser inom de båda katolikosaten har även muron från det andra katolikosatet tillsatts.
Vid välsignelsen i Edzjmiatsin används traditionellt betydelsefulla reliker, däribland den heliga lansen, ett relikvarium med en del av sanna korset och ett relikvarium som enligt traditionen innehåller Gregorios Upplysarens högra hand. Relikerna används för att välsigna krisman.
Efter välsignelsen fördelas muronen till kyrkans stift och därifrån vidare till prästerna.
Krismavälsignelsen genomförs traditionellt med fem till sju års mellanrum, även om längre uppehåll förekommer.
Legendartad historik
Enligt den armeniska kyrkans tradition går bruket av muron tillbaka till apostolisk tid. Den medeltida teologen Vanakan Vardapet återger en tradition enligt vilken Jesus välsignade en helig olja som aposteln Taddeus senare förde till Armenien. En annan tradition förbinder oljan med den heliga smörjelseolja som Mose enligt Andra Moseboken (30:22–33) framställde på Guds befallning. En del av denna olja skall ha bevarats fram till Jesu tid.
Enligt traditionen använde Taddeus oljan för att bota kung Abgar från en sjukdom. Därefter begav han sig till regionen Taron, där han grävde ned en behållare med oljan under ett städsegrönt träd. Flera århundraden senare skall Gregorios Upplysaren, vägledd av en gudomlig uppenbarelse, ha återfunnit oljan och blandat den med den krisma han själv hade välsignat. På platsen skall han senare ha grundat en kyrka tillägnad Johannes döparen. Den kom att ingå i ett kloster känt som Jeghrdutklostret eller Den heliga oljeflaskans kloster.
Bruket att vid varje ny krismavälsignelse tillsätta en del av den tidigare välsignade oljan förknippas med denna berättelse. Enligt kyrkans tradition bevaras därigenom kontinuiteten med den krisma som Gregorios Upplysaren välsignade.
