Kujataa

Världsarv

Kujataa
Jordbruk i Qassiarsuk.
Geografiskt läge
Koordinater	61°09′52″N 45°35′53″V / 61.16444°N 45.59806°V / 61.16444; -45.59806
Land	Grönland  Kungariket Danmark
Region*	Europa och Nordamerika
Data
Typ	Kulturarv
Kriterier	v
Referens	1536
Historik
Världsarv sedan	2017  (41:e mötet)
Kujataa .
* Enligt Unescos indelning.

Kujataa är ett subarktiskt jordbruksområde i södra Grönland som utsågs till världsarv av Unesco år 2017. Det sträcker sig från Kap Farvel i söder till ön Nunarsuit 250 kilometer norrut och är Grönlands andra världsarv efter Ilulissatfjorden.

Världsarvet, med det fullständiga namnet Kujataa Greenland: Norse and Inuit Farming at the Edge of the Ice Cap består av fem delområden som är representativa för den tusenåriga jordbrukstraditionen i södra Grönland:

• Qassiarsuk med Erik Rödes Brattahlíð vid Skovfjorden
• Igaliku med biskopssätet Gardar och Grönlands första moderna inuitjordbruk
• Sissarluttoq med rester av en stor norsk gård med 40 byggnader
• Tasikuluulik (Vatnahverfi) med Grönlands längsta grusväg mellan flera inuitägda fårgårdar
• Qaqortukulooq med kyrkoruinen och bosättningarna vid Hvalsey

Bakgrund

Odlingen i de subarktiska områdena på Grönland kan delas upp i två tidsperioder, den historiska och den moderna.

När nordmännen kom till Grönland på 1000-talet anlade de jordbruk inne i de djupa fjordarna längs kusten. De stannade kvar i landet tills klimatet blev för kallt för odlingarna nära 500 år senare. Omkring 1200 e.Kr. kom inuiterna till Grönland där de bland annat mötte nordmännen och på 1700-talet även dansk-norska kolonisatörer. Nybyggarna byggde stenhus och höll nötkreatur och får.

År 1915 anlades den första avelsstationen i Qaqortoq, där unga grönländare utbildades i fåravel och nio år senare grundades den första fårgården i Qassiarsuk. Försöket slog väl ut och idag bor omkring 150 personer i området.

Källor