Kunama (tidigare även baza,bazen eller schangalla) är en nilotisk folkgrupp som lever i gränsområdet mellan Eritrea och Etiopien. Ett större antal från kunamafolket lever också som flyktingar i Sudan. Språket de talar har samma namn som folket, kunama. Det är ett nilo-sahariskt språk, som är nära besläktat med de talade språken i Sudan, Tchad och Etiopien.
Ursprungligen var kunamafolket animister, men numer är de flesta kristna eller muslimer även om de behållit en stor del av gamla traditioner.
I Eritrea är kunamas en av de erkända etniska folkgrupperna men är också en av de minsta. Enligt uppskattningar från år 2010 utgjorde folkgruppen ca 2% av befolkningen. Det egentliga antalet kunamas är okänt och uppskattningarna varierar kraftigt mellan olika källor från 50 000 till 147 000.
Bakgrund
Från början var kunama ett nomadfolk men har senare blivit bofasta jordbrukare och pastoralister. Det finns olika teorier om varifrån kunamafolket har sitt ursprung. En teori är att de härstammar från det historiska kungariket Aksum, ett namn som på kunama-språket betyder "den femte lilla kullen". En annan teori är att de ursprungligen härstammar från området kring Nilens avrinningsområde. Kunamafolket och narafolket tros vara de första folken som bosatte sig i det som numer utgör Eritrea.
Som minoritetsgrupp i Eritrea har kunamafolket ofta blivit utsatta för social stigmatisering. Tigrinyafolket, som är majoritetsbefolkning i Eritrea, betraktar kunamafolket som "mindre utvecklade" och "mindre avancerade". En stigmatisering som även andra minoritetsgrupper i Eritrea mött.
Ordet Kunamas ursprung, Social förändring och symbolik
Namnet "Kunama" härstammar från King Bazens hustru, enligt folkets muntliga tradition. Efter Bazens död tog folket hennes namn som en symbol för enhet och kontinuitet. Detta visar hur tradition och historia används för att bevara kulturell identitet.
Bazen markerade en tid av förändring, och adoptionen av namnet Kunama representerar övergången till en ny historisk period. Hustruns namn blev en symbol för arv och samhörighet.
Den etniska rensningen av Kunama-folket
Kunama-folket, som är en av Eritreas nio erkända etniska grupper, har länge utsatts för diskriminering och marginalisering. Enligt USA:s utrikesdepartements rapport om mänskliga rättigheter i Eritrea år 2002 har Kunama-folket anklagats av den eritreanska regeringen för samarbete med Etiopien under gränskonflikten, eftersom vissa oppositionella grupper inom folkgruppen hade fått stöd från etiopiska myndigheter. Dessa anklagelser byggde dock inte på några bevis, utan användes som förevändning för att misstänkliggöra hela folkgruppen. Som en följd utsattes Kunama i sin helhet för systematisk diskriminering, tvångsförflyttningar och markexpropriation, trots att det endast var en liten del som varit politiskt engagerad.
År 2001 rapporterades det att regeringen tvångsförflyttade Kunama-befolkningen, tog deras mark utan kompensation och gav den till andra etniska grupper med motiveringen att Kunama inte hade utnyttjat marken effektivt. Det finns även uppgifter om att eritreanska flyktingar som återvände från Sudan placerades på Kunama-fält, efter att de ursprungliga invånarna drivits bort. Dessutom rapporterades det om samhällelig diskriminering, där Kunama sågs som kulturellt och etniskt annorlunda än majoriteten av eritreanerna. I vissa fall försvann också Kunama som arresterats utan åtal, anklagade för samarbete med etiopiska styrkor år 2000.
Historiska och ideologiska orsaker till regimens fientlighet mot Kunama
En av de grundläggande orsakerna till den eritreanska regimens starka fientlighet mot Kunama-folket kan härledas till både historiska och kulturella faktorer. Kunama utgör ett av Eritreas ursprungsfolk och betraktas som en av de äldsta grupperna som har levt i regionen långt innan andra etniska grupper etablerade sig där.
I kontrast till detta finns föreställningar bland delar av befolkningen i Eritrea och Etiopien om en härkomst som är kopplad till arabisk eller judisk identitet. Dessa föreställningar har i sin tur bidragit till att skapa en känsla av överlägsenhet gentemot grupper med afrikanskt ursprung, såsom Kunama, Nara och andra inhemska folk. Detta sociala och kulturella synsätt har lagt grunden för diskriminering och marginalisering.
Utöver detta finns en historisk dimension som har spelat en central roll. Enligt Kunamas muntliga tradition styrdes både Eritrea och Etiopien en gång av en Kunama-kung, Bazen (även kallad Baden). Under hans tid upprätthölls kontakter och samarbeten med både de nubiska kungarna i söder och de egyptiska i norr under den tidiga vår tideräkning.
När grupper kända som al-Habash anlände till regionen togs de emot av Kung Bazen, som erbjöd dem land och bosättningsområden. Detta utvecklades emellertid till avundsjuka och rivalitet. Al-Habash anses därefter ha planerat ett krig mot Kunama-folket för att ta kontroll över kungadömet och dess resurser.
Enligt traditionen ska de ha sänt en ung kvinna som gåva till kungen, med syftet att hon skulle vinna hans förtroende och därefter mörda honom. Kung Bazen accepterade henne inte som maka, men som tjänare. Hon fick därigenom möjlighet att komma nära kungen och i hemlighet förgifta honom. När hon rapporterade tillbaka att uppdraget var fullbordat inledde al-Habash en samlad attack mot Kunama.
Överfallet var brutalt: hus brändes, vägar spärrades och befolkningen dödades både i sina byar och på väg hem från jakt och jordbruk. Kvinnor, män och barn massakrerades, vilket enligt traditionen ledde till att Kunamas samhällen krossades och att al-Habash därefter kunde ta kontroll över kungariket Axum. Den axumitiska civilisationen, som senare kom att utgöra grunden för dagens Etiopien och Eritrea, gjordes därmed till deras historiska arv, medan Kunamas roll och betydelse marginaliserades.
Kultur
Kvinnorna har en framträdande roll inom kumanasamhället. Släktingar erkänns endast på moderns sida och barn blir endast medlemmar i kumana om barnet föds av en kvinna som tillhör samhället.
Kunamafolket har ceremonier för rätt till övergångar till nya faser som exempelvis vid födelse, omskärelse och övergång till vuxen ålder. Kvinnlig könsstympning utförs vanligtvis på flickor när de är mellan fem och tolv år. Andra källor menar att i Eritrea är kunamafolket den enda folkgrupp som inte utför könsstympning.
Många uppgifter utförs gemensamt i samhället som exempelvis husbyggande, insamling av ved, uppsättning av staket, plöjning, ogräsrensning, skörd, insamling och lagring av grödor, begravning och minnesriter.
Nutid
Under lång tid har Kunama-folket utsatts för systematisk diskriminering och förtryck – både av den eritreanska staten och av det omgivande majoritetssamhället. Regeringen har upprättat ett system som aktivt förnekar och tystar Kunamas historia, kultur och identitet. Detta har i praktiken gjort det omöjligt för dem att bevara eller sprida kunskap om sitt ursprung och sina traditioner.
Ett av de mest allvarliga uttrycken för detta förtryck är att staten på olika sätt hindrar Kunama från att utbilda sig och delta i samhällslivet. Genom begränsad tillgång till skolor, brist på undervisning på modersmål, diskriminering i högre utbildning samt systematisk uteslutning från offentliga positioner, förhindras Kunama att utvecklas socialt och intellektuellt. Denna strategi håller dem kvar i marginalisering och beroendeställning.
Som en följd har stora delar av Kunama-befolkningen berövats grundläggande rättigheter såsom utbildning, ekonomiska resurser och politisk representation. Marginaliseringen genomsyrar samhället på alla nivåer – socialt, ekonomiskt och politiskt.
Kunama behandlas ofta som andra klassens medborgare, medan andra etniska grupper får ta del av statliga förmåner och erkännande som förstaklassmedborgare. Trots det uppenbara förtrycket finns det en utbredd tystnad och förnekelse kring deras situation, både inom landet och i det internationella samfundet.
