Historia
Hessen-Kassel fick kurvärdighet 1803 och kallades därefter Kurfurstendömet Hessen eller kort Kurhessen. Även om Tysk-romerska riket upplöstes tre år senare, fortsatte kurfurstarna av Hessen att använda sin kurfurstetitel ända till 1866. Under Napoleonkrigen erövrades Hessen-Kassel av fransmännen och 1807–1813 tillhörde området Kungariket Westfalen, men återfick sedan självständighet under samme furste som tidigare.
Som ytterligt reaktionär gjorde sig Vilhelm I mycket impopulär. Hans son Wilhelm II av Hessen-Kassel måste 1831 underteckna en förhållandevis demokratisk konstitution. Denne förlade sitt residens i Hanau och utnämnde sonen Vilhelm II av Hessen-Kassel till medregent. Tillsammans med ministern Ludwig Hassenpflug förde de en energisk kamp mot lantdagen. Sonen Fredrik Vilhelm I av Hessen-Kassel tvingades till stora eftergifter 1848 men fick övertaget under reaktionen 1850.
Lantdagen upplöstes, en av kurfursten tillkallad bayersk-österrikisk armékår besatte landet, och 1852 infördes en ny, författning med en mer kringskuren demokrati. Preussarna, som samarbetade med den liberala oppositionen, blandade sig upprepade gånger i landets angelägenheter och tvingade 1862 fursten att åter införa författningen av 1831.
Kurhessen ställde upp på Österrikes sida i det tyska inbördeskriget 1866, varefter det annekterades av Kungariket Preussen och inordnades i provinsen Hessen-Nassau. Den siste kurfursten hade ingen direkt legitim arvinge, utan huvudmannaskapet för den mediatiserade ätten övergick till hans syssling Fredrik Wilhelm, som använde sig av titeln lantgreve av Hessen-Kassel, även om ätten inte längre hade någon suverän furstevärdighet.
