
Kustbon är en estlandssvensk tidskrift som i olika former utkommit sedan 1918, först i Reval/Tallinn och från 1944 i Stockholm.

Det har bott svensktalande i Estland åtminstone sedan 1200-talet. År 1561 grundades den svenska besittningen Estland. Området förblev svenskt fram till freden i Nystad 1721, då det avträddes till Ryssland. På 1880-talet påbörjades en förryskning av Estland, vilket emellertid också ledde till att en särskild estlandssvensk identitet växte fram bland de svensktalande. Svenskarna bodde främst i kusttrakterna och på Östersjööarna.
Som en följd av omvälvningar i Ryssland 1917 (tsardömets fall och oktoberrevolutionen) kunde republiken Estland utropas i februari 1918. Landet blev dock genast ockuperat av Tyskland. Efter det tyska nederlaget i första världskriget i november 1918 lämnade dock tyskarna Estland. Några dagar efter den tyska reträtten invaderades landet av ryska trupper. 1919 utkämpades det estniska frihetskriget. Den 2 februari 1920 slöts fred med Ryssland varvid Estlands självständighet erkändes från rysk sida.

Kustbon – tidning för svenskarne i Östersjöprovinserna började utkomma i januari 1918, alltså före Estlands självständighetsförklaring. Utgivare var det politiska partiet Svenska folkförbundet i Östersjöprovinserna som startats 1917. Syftet med tidningen var att stärka sammanhållningen bland Estlandssvenskarna och att värna deras rättigheter. Det lilla bladet, bara fyra sidor, skulle utkomma en gång i månaden kunde man läsa. De första åren blev dock turbulenta. Den ryska bolsjevikregeringen gav tidningen utgivningsförbud, ett förbud som sedan upphävdes av den tyska ockupationsmakten. Nummer 3 gavs ut i oktober 1918.
Mellan 1920 och 1940 kom tidningen ut tämligen regelbundet varje vecka. Innehållet fokuserade naturligtvis på estlandssvenska företeelser, men man skrev även kortfattat om sådant som berörde alla medborgare i landet och även om händelser i utlandet. Rikssvenska tidningar hämtade ibland nyheter från Kustbon. Tidningens ekonomi var ett ständigt bekymmer. 1934 hade man bara 500 prenumeranter. Man vädjade ofta om bidrag. Det var vanligt att svenska företag annonserade i veckotidningen trots att dess estniska läsekrets inte kunde köpa deras produkter.
Efter en statskupp förbjöds 1935 politiska partier att verka i Estland, däribland Svenska folkförbundet. Förbundet hade stått som utgivare av tidningen. Detta år hann därför endast fem nummer utkomma, men från 1936 var utgivningen igång igen, nu med föreningen Svenska Odlingens Vänner som utgivare.
1940 ockuperade sovjetiska styrkor Estland och i juli blev landet en del av Sovjetunionen. Nummer 1940:13, utgivet 20 juli, blev Kustbons sista nummer i Estland. Kommunistiska partiet i Estland lanserade i oktober 1940 tidningen Sovjet-Estland med text på svenska. Tidningen distribuerades även i Stockholm genom Ny Dags expedition. Krig bröt ut mellan Tyskland och Sovjetunionen sommaren 1941 och tyska trupper intog Estland, varvid utgivningen av Sovjet-Estland upphörde. Under en kort period gav tyskarna ut en propagandatidskrift på svenska. 1943 hade krigslyckan vänt och Sovjetunionen återtog landet. En majoritet av estlandssvenskarna valde då att lämna Estland och bosätta sig Sverige.

Kustbon har sedan juni 1944 getts ut i Sverige, det första året av en provisorisk kommitté men från och med 1945 av den återuppståndna föreningen Svenska Odlingens Vänner med 4 – 6 nummer per år. De första åren fanns information om det svenska samhället, därefter blir innehållet mer blandat. Historia, språk och kultur får allt större utrymme. Familjenyheter är vanliga. Antalet prenumeranter låg på 1960-talet på drygt 1400. På 2000-talet utkommer Kustbon med fyra nummer per år. Varje nummer består av 30-40 sidor.