| Kustsvala Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Svalor Hirundinidae |
| Släkte | Hirundo |
| Art | Kustsvala H. javanica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hirundo javanica | |
| Auktor | Sparrman, 1789 |
| Utbredning | |
Kustsvala (Hirundo javanica) är en fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar. Den har en vid utbredning från södra Indien till Tonga.
Kustsvalan är en 13 cm lång svala med stålblå ovansida, sotgrå undersida och rost- eller kastanjebrunt på haka, strupe och panna. Hos tahitisvalan i Sällskapsöarna är det rödbruna mindre utbrett, undersidan nästan svart och stjärten påtagligt längre, men både näbb och vingar mycket kortare.
Den är lik både ladusvalan och australiska välkomstsvalan, men undersidan är mörkare, de förlängda yttre stjärtpennorna mycket kortare och den saknar det svarta bandet mellan strupe och bröst. Mycket närbesläktade ghatssvalan är mindre med längre stjärt och istället grönglansig ovan.
Lätet beskrivs som ett är tunt och stressat "tswee" eller ett drillande "prr-up" som ofta upprepas till ett kvitter.
Fågeln delas in i sju underarter med följande utbredning:
Tidigare inkluderades arten i tahitisvala (Hirundo tahitica), då under namnet kustsvala. Sedan 2016 urskiljs de dock som skilda arter av Birdlife International och IUCN, sedan 2024 även av IOC. I samband med uppdelningen flyttades det svenska trivialnamnet från tahitica till javanica. Birdlife International och IUCN inkluderar närbesläktade ghatssvalan (H. domicola) i den urskilda javanica.
Kustsvalan återfinns som namnet avslöjar oftast i kusttrakter, men rör sig allt mer inåt landet, framför allt till skogklädda låga bergstrakter. Den hittas i både öppna och beskogade områden, framför allt nära vatten, och ofta nära bebyggelse. Som andra svalor lever den av flygande insekter, i Malaysia 60% steklar (flygmyror och midjesteklar), men även flugor, termiter och skalbaggar. Fågeln häckar i kolonier utmed klippstup, i grottor samt på byggnader och broar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).