Kvittning är en praxis som tillämpas om ett politiskt block har en mindre andel närvarande ledamöter än det andra. Då avstår motsvarande antal ledamöter från det andra blocket från att rösta.
Syftet är att oförutsedda händelser, som till exempel sjukdom eller resa, inte ska påverka maktbalansen som är ett resultat från det senaste valet.
Systemet tillämpas i Sveriges riksdag där kvittningen sköts av särskilda riksdagsledamöter, kvittningsmän, som utses av partierna.
Sverigedemokraterna tilläts länge inte att ingå i riksdagens kvittningssystem, och riksdagsledamöter från partiet motionerade 2011 för ändring. Motionen behandlades i Konstitutionsutskottet som föreslog avslag (Betänkande 2012/13:KU17), vilket också blev kammarens beslut. Konstitutionsutskottet konstaterade att kvittningssystemet bygger på en överenskommelse mellan partierna och att förfarandet således inte är särskilt reglerat.
I september 2021 kom gruppledarna för de åtta partierna överens om att även Sverigedemokraterna ska ingå i systemet.
Inför omröstningen 17 april 2024 om könstillhörighetslagen, begärde Kristdemokraterna kvittningsförbud, vilket beviljades.
I en omröstning 29 april 2026 om att ändra reglerna för hur man får svenskt medborgarskap röstade två utkvitterade SD-ledamöter för att få en majoritet i omröstningen, sedan två före detta SD-ledamöter, Katja Nyberg och Elsa Widding, stött oppositionens förslag. Händelsen återaktualiserade debatten om så kallade politiska vildar och hur dessas sammanvägda vikt i praktiken agerar som tungan på vågen i riksdagen. Då vildarna inte är medlemmar av en riksdagsgrupp omfattas de inte av kvittningssystemet. Om en sådan ledamot stödjer oppositionens förslag innebär detta att majoritetsförhållandet förändrats då dessa innebär en extra övervikt som inte motsvarar det tidigare majoritetsförhållandet. Även med majoritetsförhållandet så har en ledamot i en partigrupp rätt att rösta mot sitt eget parti i alla frågor, vilket kan förskjuta majoriteten.