Arkeologiska fynd
Området kring Lagoa Santa är en arkeologisk plats, undersökt av Peter Wilhelm Lund (1843), F. Lacerda och R. Peixoto (1876), Sören Hansen (1888), Annette Laming-Emperaire (1970) och Walter Neves (1999). Den ligger i kommunen med samma namn, i delstaten Minas Gerais, Brasilien. Bevis på mänsklig bosättning går tillbaka 12 000 år.
Från 1835 besökte den danske naturforskaren Peter Lund mer än 800 grottor i regionen och identifierade paleontologiskt material i minst 70 av dem. I sex av dem fann han mänskliga skelettrester. Nitton släkten och 32 utdöda djurarter identifierades. Bland de grottor och hålor han utforskade var den viktigaste grottan den som låg vid foten av massivet Laguna del Sumidouro. Mellan 1842 och 1843 grävde Lund ut Sumidouro-grottan, där han hittade mänskliga ben från många individer som var förknippade med ben från utdöda djur, vilket övertygade honom om mänsklighetens forntid i Amerika. Upptäckten av benen från det så kallade Lagoa Santa-folket (eller Láguidos) är de första spåren av mänsklig bosättning som hittats på den amerikanska kontinenten.
I Lapa Vermelha upptäckte en fransk-brasiliansk arkeologisk expedition ledd av Annette Laming-Emperaire mellan 1974 och 1975 de äldsta daterade mänskliga benen i Amerika (11 500 år för Luzía-skallen). Skallarna kännetecknas av uttalad dolikocefali och andra drag som påminner om melanesier och invånare i Sydostasien.
Brasilien
