| Plisterväxter | |
 Pepparmynta (Mentha × piperita) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Egentliga växter Plantae |
| Infrastam | Fröväxter Spermatophytae |
| Överklass | Gömfröiga växter Magnoliophyta |
| Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Eudicots |
| Ordning | Plisterordningen Lamiales |
| Familj | Plisterväxter Lamiaceae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lamiaceae | |
| Auktor | Martinov |
| urval av släkten | |
| |
| Synonymer | |
| |
Plisterväxter (Lamiaceae) är en familj i plisterordningen inom klassen tvåhjärtbladiga blomväxter. Enligt Catalogue of Life 2026 omfattar familjen över 8400 arter, i mer än 230 släkten placerade i 12 underfamiljer.. Bland dessa finns många kryddväxter, som basilika, pepparmynta, rosmarin, kryddsalvia, mejram, oregano och kryddtimjan.
De flesta växter i denna familj är örter eller buskar. Ett äldre synonymt familjenamn var Labiatae, vilket härstammar från latinets labium som betyder ”läpp”, vilket syftar på att blommorna oftast har kronblad som växt ihop och bildat en överläpp och en underläpp, och är därmed zygomorfa. Bladen innehåller aromatiska oljor. Stamtvärsnittet är kvadratiskt.
Plisterväxter finns över i stort sett hela världen och i alla slags miljöer.
Plisterväxter har en egendomlig utformning av delfrukterna, nämligen det lilla knöl- eller valkformiga bihang vid deras bas, som kallas foten och som kan anses för ett från fruktfästet lösgjort parti. Hos sugor (Ajuga) är denna "fot" starkt utvecklad, liksom hos brunörter (Prunella), frossörter (Scutellaria) och framförallt hos gulplister (Lamiastrum galeobdolon), där den köttiga foten upptar 1/3 av fruktens hela längd. Samma egendomliga organ återfinns hos flera strävbladiga växter, till exempel lungörter (Pulmonaria) och vallörter (Symphytum), där en liten vitaktig tapp utgår från den svarta fruktens skålformiga fästyta. Man har funnit, att detta organ i sina celler innehåller fet olja, och hos flera växter, särskilt sugor, uppsöker myror de mogna frukterna för att släpa bort dem till sina bon, varvid de i synnerhet intresserar sig för den så kallade foten. De växter, på vilka myror gärna uppehåller sig, lockade av någon godsak eller andra förmåner, kallas myrmekofila (myrlockande eller myrvänner): de har tagit myrans arbetsamhet i sin tjänst, i detta fall för fruktspridningens räkning. Sugor saknar varje annat spridningsmedel. Det är däremot ovisst, till vad myrorna brukar sugornas små frukters oljehaltiga bihang, men i några andra fall har det konstaterats, att det tjänar myror och andra smådjur till föda.
_in_Talakona_forest,_AP_W_IMG_8284.jpg)
