Utbildning och verksamhet
Lars Magnus Giertz tog studentexamen i Djursholm 1926 och studerade vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1926–1931.
Han var anställd hos Nils Einar Eriksson, Göteborg 1932–1935. Bedrev egen arkitektverksamhet i Stockholm 1935–1945 (tillsammans med Nils Tesch 1936–1945). Han var också lektor vid Tekniska Läroverket i Stockholm 1940–1945.
1945–1947 var Giertz engagerad som arkitekt för Solna Läroverk (idag Solna gymnasium, med sporthall och bad. Han flyttade ett år före sin fars bortgång till Hågelby gård 1949. Giertz var under den tiden också VD för Svenska Arkitekters Riksförbund, centralkontoret 1945–1952. Med detta arbete tillkom att vara Sveriges representant vid United Nations International Building Research Council, (Internationella rådet för byggnadsforskning), CIB, en stor organisation, vari Giertz fick posten som ordförande för Building Classification Committee, och han ledde som ordförande arbetet med Universella decimalklassifikationen från Hågelby gård, som under en tid blev ett internationellt forskningscentrum, och flera forskare som Michael Ventris (främst känd för att ha dechiffrerat Linear B) var gäster på Hågelby.
1952 startade Lars Magnus Giertz arkitektkontoret Hågelbyhus, som han drev fram till 1960. I en tid när flera nya områden i Stockholm bebyggdes, kom Giertz att som arkitekt få ett stort inflytande via sina uppdrag för HSB, i synnerhet för projektet Kvarteret Stamtavlan i Östberga där också en ny teknik för uppvärmningssystemet utvecklades, nya idéer med gasdrivna värmeväxlare, ett ganska komplicerat luftburet system som avbröts efter kort tid på grund av stigande gaspriser. För områdets uppvärmning och försörjning med varmvatten byggdes en oljeeldad panncentral. Syftet med experimenterandet var att skapa en rationell och billig bostadsproduktion, och samtidigt bygga av hög kvalitet bostäder.
Men i och med att han startade detta företag, fick han avträda sin post inom Internationella rådet för byggnadsforskning, och på förslag från en av sina arkitekter, Joachim Colling, startade Giertz på Hågelby en stiftelse, The Institute for building documentation, med fokus på att studera och utveckla informationssystem i allmänhet, och byggnadssystem i synnerhet, samt att metodiskt klassificera dem, vilket ju varit en svensk specialitet sedan Linné, Berzelius med flera svenskar.
Med hjälp av advokat Uncas Serner bildades stiftelsen, som med stöd från medlemmar inom Internationella rådet för byggnadsforskning CIB, även blev medlem av CIB, varefter forskningen kunde vidareutvecklas, trots Giertz kommersiella uppdrag som arkitekt. Stiftelseformen i Sverige hade gett honom möjlighet att fortsätta att leda forskningen i en ny form. En av de som anslöt sig till projektet på Hågelby var holländaren Henri de Mink.
Henri de Mink var en pionjär inom Microfiche och utvecklade fotografering av dokument, vad man idag kallar att scanna, ett steg som senare skulle leda till digital information och datorer, och han bebodde under en tid trädgårdsmästarbostaden på Hågelby.
1960 flyttade Lars Magnus Giertz med sin familj till Etiopien, där han blev projektchef och rektor vid Etiopisk-Svenska institutionen för byggnadsteknik vid Haile Selassie I University, i Addis Abeba, Etiopien, 1960–1963. Under 1960-talet ledde Giertz tekniskt biståndsarbete i Afrika och verkade sedan i bl.a. Rotterdam i internationellt informations- och dokumentationsarbete inom byggsektorn.
Han var rådgivare för Förenta nationernas Afrikakommission 1964–1970, och undervisade på Bouw-centrum International Education Rotterdam 1971–1979, varefter han flyttade tillbaka till Sverige.
Giertz blev hedersledamot i Internationella rådet för byggnadsforskning CIB 1983. Han är begravd på Botkyrka kyrkogård.
Hitta fler artiklar i
