Spetssköldbladfoting

Livsmiljö

Spetssköldbladfotingen lever i temporära småvatten, exempelvis hällkar, vätar och små dammar i våtmarker och jordbrukslandskap. Den föredrar solexponerade vatten som ofta torkar ut under sommaren. Uttorkningen är en naturlig del av artens livsmiljö. När vattnet försvinner kan de vuxna individerna inte fortsätta leva där, men viläggen kan överleva och möjliggöra en ny generation när vatten återkommer.

Levnadssätt

Spetssköldbladfotingen är allätare och äter både växtdelar och små bottenlevande djur, exempelvis mygglarver och maskar. Benen används för förflyttning, filtrering av föda och för att röra upp sediment.

En särskilt viktig anpassning är att utvecklingen från kläckning till vuxen individ kan ske på några få veckor. Det är en fördel eftersom arten måste hinna växa och fortplanta sig innan det temporära vattnet torkar ut.

Äggen kan överleva långvarig torka och infrysning. De kan också spridas mellan vattenmiljöer via vind och fåglar. Detta möjliggör återkolonisation, men förutsätter att det fortfarande finns lämpliga vatten att kolonisera.

Åtgärder

Åtgärder som lyfts fram för arten är att skydda kända förekomstlokaler, återställa äldre dammar och lämpliga småvatten, bevara den naturliga växlingen mellan vatten och torrperioder, förhindra fiskutsättningar sant minska näringsbelastning och föroreningar. Det krävs även fortsatt inventering av populationer och följande av förändringar över tid. Det är särskilt viktigt att skilja mellan att restaurera ett småvatten och att göra om det till en permanent damm. En sådan förändring kan göra livsmiljön mindre lämplig för arten.

Arten omfattas enligt underlaget av åtgärdsprogrammet för bevarande av bladfotingar i efemära vatten. Efemära vatten är vattenmiljöer som endast finns under begränsade perioder.