Kännetecken
Fjällsköldbladfotingen tillhör gruppen Notostraca, sköldbladfotingar, som karakteriseras av att huvud och framkropp är täckta av en kraftig ryggsköld. Ryggskölden har en rundad framkant, medan det i bakänden finns en djup inskärning med tandad kant. Bakkroppen, som är lång och smal, bär en ändgaffel, s.k. furca, bestående av två spröt cercopod. De två antennparen är båda mycket små. De första benparen har utskott, som används för förflyttning när djuret kryper på botten, samt för att krafsa i bottenslammet efter föda. De övriga benen är plattade och flikiga. Dessa ben, s.k. phyllopodier, är i ständig rörelse och används för kortare simturer, men framförallt som organ för andning, samt för filtrering och transport av födopartiklar till munnen. Två fasettögon och ett mediant placerat naupliusöga sitter uppe på ryggskölden, nära framkanten. Honorna når en längd på knappt 24 mm medan de mindre hannarna är knappt 11 mm. Färgen är gulbrun, brun, svart eller orange. Släktet har ytterligare en svensk art, spetssköldbladfotingen, Lepidurus apus, vilken finns i södra Sverige och skiljs genom sin större storlek, längre utskott på första benparet samt längre och bredare platta på sista bakkroppssegmentet.
Ekologi
Livsmiljö
Fjällsköldbladfotingen lever i stillastående sötvatten, bland annat klarvattensjöar och småvatten. God vattenkvalitet och frånvaro av fisk kan vara betydelsefulla för artens överlevnad.
Det avgörande är att arten är anpassad till en relativt kall vattenmiljö. Om vattentemperaturen förändras, vattenkemin försämras eller fisk introduceras kan de ekologiska förutsättningarna förändras. Därför är bevarandet av fjällvattnens naturliga egenskaper centralt.
Den förekommer till exempel i dammar i Svalbard och sjöar i Fennoskandia. Artens livsmiljö är fjäll sjöar, dammar och vattendrag. Arten kan bidra till att identifiera skyddsvärda fjällvatten, men förekomsten bör bedömas tillsammans med andra ekologiska uppgifter.
Levnadssätt
Fjällsköldbladfotingen är allätare och äter både växtdelar och bottenlevande smådjur, exempelvis mygglarver och maskar. Den använder sina bladliknande ben för simning, andning och filtrering av föda.
Arten är samtidigt en del av födoväven och kan utgöra föda för fisk och fåglar. Ett kräftdjur kan ha flera ekologiska roller samtidigt: det konsumerar andra organismer, bearbetar organiskt material och fungerar som föda för predatorer.
Fjällsköldbladfotingen övervintrar i äggstadiet. Unga individer förekommer främst i juli, medan vuxna individer oftast påträffas under augusti–september. Livscykeln är anpassad till fjällmiljöernas säsongsvariationer.
Hotstatus
Enligt den svenska rödlistan 2025 är arten nära hotad i Sverige. L. arcticus är även starkt hotad i Finland. Exempel på hot är försurning, föroreningar, vattenreglering och sannolikt fiskutsättningar i tidigare fiskfria vatten.
Fisk kan påverka arten direkt genom predation och indirekt genom att förändra näringsväven. Vattenreglering kan också förändra vattenstånd och livsmiljö, medan försurning påverkar vattenkemin.
Åtgärder
Rekommenderade åtgärder för artens bevarande lyfts fram. Bland annat ett fokus på skyddande av befintliga populationer och deras livsmiljöer, förhindrande av fiskutsättningar i naturligt fiskfria vatten, begränsning av föroreningar och olämplig vattenreglering samt kalkning av försurade vatten när det är ekologiskt motiverat. En ytterligare åtgärd som lyfts fram är att överväga återställning av tidigare fiskfria vatten där förutsättningarna är lämpliga. Artens rödlistning motiverar värnande och bevarande av fjällsköldbladfoting (L. arcticus) livsmiljöer i Norden.
.jpg)
