Lexbase är en svensk nyhetsbyrå öppnad 2014, med nyhetsartiklar om enskilda brott och domslut. Fram till våren 2025 kunde användare även söka i en databas efter, och se en karta över, privatpersoner och företag i Sverige som blivit åtalade i brottmål (oavsett om de sedan dömts eller frikänts) eller varit part i tvistemål i svenska domstolar sedan 2009. Användare kunde köpa access till domstolsdokument. Företag använde Lexbase databas för att göra bakgrundkontroller på arbetssökande. Rättsdatabaser som Lexbase, och konkurrenten Nusvar AB:s tjänst Mrkoll, kunde emellertid inte fortsätta i tidigare form till följd av GDPR och en dom i HD den 25 februari 2025.
Webbplatsen ägs av företaget Garrapatica AB, som ingår i koncernstrukturen Verifiera AB. Verifiera AB begärde ut handlingar från svenska domstolar och myndigheter med hänvisning till offentlighetsprincipen, och samlade dem i sin rättsdatabas. Verifiera samlade in och sålde uppgifter om personer som sedan 2008 varit föremål för psykiatrisk tvångsvård och för missbruksvård enligt 210000 domar i förvaltningsrätterna. Mellan mars 2015 till våren 2025 erbjöd webbplatsen en läkartjänst där man bland annat kunde undersöka huruvida svenska läkare och tandläkare blivit prickade i sin yrkesutövning.
Verifiera AB erbjöd dessutom sökgränssnitt riktade till företag, som bland annat kunde användas under rekryteringsprocessen. Verifieras rättsdatabas kunde integreras med de HR-system som används av arbetsgivare och rekryteringsföretag för att göra bakgrundskontroll på arbetssökande istället för att kräva att personen själv uppvisar utdrag ur belastningsregistret. Därmed kunde både dömda och frikända personer, och tidigare även personer med psykisk ohälsa, ha svårigheter att få anställning hos stora arbetsgivare, även långt efter att straff var avtjänade och tvångsvård hade slutförts.
Våren 2025 gav Högsta domstolen dessutom svenska domstolar rätt att villkora utlämnande av personuppgifter i brottmålsdomar till rättsdatabaser, nyhetsbyråer och bakgrundskontrollsföretag, och föreslog att lagstiftning bör utredas för att reglera detta för berättigade ändamål. Sedan dess är Lexbase enbart en nyhetstjänst med redaktionellt granskade artiklar.
Bakgrund
Redan innan Lexbase startades fanns flera olika databastjänster som erbjöds domstolshandlingar mot betalning, bland annat Siren och Piscatus (som senare gick samman till Acta Publica) samt InfoTorg, men som inte erbjöd kartvisning och gratis sökningar. De sålde information till bland annat jurister, journalister och undantagsvis även till allmänheten. Dessa bolag hade dock en prissättningsmodell som gör att informationen ligger utom räckhåll för den bredare allmänheten. Traditionella medier publicerar dessa uppgifter först efter pressetiska överväganden, men personuppgifter som media inte publicerar har ofta offentliggjorts i forum som Flashback.
Historik
Företaget Lexbase AB registrerades av Jonas Häger 2013, och systerbolaget Vivalto Information AB 2012. Enligt Bahnhof AB:s VD som initialt hostade Lexbases servrar innan Bahnhof slängde ut Lexbase så är den egentliga grundaren Victor Reynolds. De båda bolagen betalade administrativ avgift för att erhålla offentliga handlingar från ett stort antal domstolar, och verksamheten finansierades av riskkapitalbolag. Tjänsten lanserades på presskonferenser i oktober 2013 och 27 januari 2014, och startades kommersiellt måndag den 27 januari 2014.
Lexbase lanserades den 27 januari 2014 men stängdes ned efter tre dagar av sin internetleverantör Bahnhof efter stark kritik från media, myndigheter och allmänhet. Den öppnades tillfälligt 31 januari genom en virtuell server genom företaget City Networks, men stängdes ned av City Networks inom några timmar. Lexbase nylanserades i en ny version den 4 april 2014 med ny leverantör, först utan den kritiserade kartfunktionen, men den 27 maj fick webbplatsen en ny kartfunktion, och sökresultatet tillgängliggjordes med personuppgifter kostnadsfritt för allmänheten. Kartfunktionen har senare upphört. Av säkerhetsskäl har Lexbase valt att inte tillkännage vem den nya innehållsleverantören var, men IP-adressen tillhörde företaget CloudFlare, som cashade innehållet i Sverige.
Advokaten Pontus Ljunggren var talesman och delägare i Lexbase men hoppade av projektet 28 januari 2014 efter att ha blivit mordhotad.
Webbplatsen utsattes för flera hackerattacker och har haft driftproblem sedan start till följd av stort antal sökningar eller överbelastningsattacker. Säkerheten var bristfällig och redan två dagar efter start framkom att Lexbase hade hackats och en databasfil innehållande personnummer och adresser för över 100000 personer spreds på Internet. Strax därefter framkom att registrerade användare kunde utnyttja ett säkerhetshål för att ladda ner samtliga domar och bilagor utan att betala.
WebbhotelletBahnhof tog ner webbplatsen på kvällen den 29 januari med hänvisning till hackerförsök. Dagen därpå meddelade företaget att man inte längre skulle ge serverutrymme åt Lexbase av hänsyn till den personliga integriteten. Bahnhof har varit värd för många kontroversiella webbplatser, bland annat Wikileaks, men VD:n Jon Karlung menade att Lexbase "slår bara nedåt" och "gör grannar till spioner mot varandra" och att Bahnhof "vill fortsätta att värna yttrandefriheten, men i det här fallet gick det bara inte".
I mars 2016 bytte företaget som tillhandahåller tjänsten namn från Lexbase AB till Verifiera AB.
Sedan 2020 är tidigare moderata politikern Gunnar Axén styrelseordförande för Verifiera AB.
Sedan 2022 drivs den öppna tjänsten Lexbase via företaget Garrapatica AB sedan IMY (integritetsskyddsmyndigheten) utdelat en reprimand mot företaget Verifiera AB för otillåten personuppgiftsbehandling.
Verifiera AB sponsrar även Rättegångspodden.
Beskrivning
Lexbase innefattade sökfunktioner där allmänheten kunde söka på personers namn, adress eller personnummer för att se om de varit föremål för juridisk prövning. En kartfunktion (i versionen från januari 2014 och efter 27 maj 2014 till 2025) visade bostadsadresser för personer och företag som förekommer i databasen. Adressuppgifterna uppdaterades genom avstämning mot folkbokföringen en gång i månaden. Nytt för söktjänsten i mars 2014 var att även företag som förekommit i tvistemål blev sökbara.
Även personer som friats eller vars dom inte vunnit laga kraft gav sökträffar och markerades på kartan. Typ av rättegång framgick inte av kartan, utan allt från rena civilmål med förlikning i godo, trafikförseelser och vårdnadstvister till grov brottslighet indikerades på samma sätt. I resultatlistan från sökningar angavs måltyp (tvistemål eller brottmål), namn, ålder och aktuell folkbokföringsadress. Den som kostnadsfritt prenumererade på e-postuppgifter om personer i sitt närområde som förekom i databasen fick dessutom veta deras medborgarskap. Detaljer om rättegången, inklusive rättegångsutfall, framgick av de domstolshandlingar som Lexbase tillhandahöll mot en avgift. Lexbase databas innehöll samtliga domar från såväl hovrätterna som högsta domstolen och dessa domar var också sökbara. Det framgick alltså av betaltjänsten om en person som dömts eller friats i lägre instans fått en dom ändrad eller fastställd i högre instans.
Namn på vittnen och målsägande som inte var sekretessbelagda fanns med i materialet som såldes men gav inte sökträffar och indikerades inte på kartan.
I versionen från januari 2014 angavs adress vid rättegångstillfället, men efter nylanseringen i april 2014 hämtade företaget folkbokföringsadresser från Skatteverket och företaget hävdade därför att tidigare problem med fel utpekade adresser var eliminerat. På den pdf-version av domen som kunde beställas angavs dock adressen som den antecknats av domstolen vid rättegångstillfället eftersom det var en exakt kopia av domen.
Lexbase läkartjänst var en databas innehållande Sveriges samtliga läkare och tandläkare med uppgift om deras specialinriktning. Databasen innehöll vidare information om huruvida viss läkare varit föremål för disciplinär prövning med anledning av sin yrkesutövning. Tjänsten innefattade därmed beslut från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) respektive Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
I april 2015 meddelade bolaget informellt att en tjänst var på gång som avser tillhandahålla information rörande advokater som varit föremål för prövning av Advokatsamfundets disciplinnämnd.
Under hösten 2015 lanserade Lexbase en företagstjänst som riktade sig till näringsidkare, myndigheter och övriga associationer. Denna tjänst omfattade, utöver originaltjänsten, handlingar från en rad andra domstolar och myndigheter.
Lexbase, och konkurrenten MrKoll, gallrade rättshandlingar efter olika lång tid baserat på brottets högsta möjliga straff, förutom om det var ett brott som kunde ge livsstid. Verifiera sa sig emellertid inte garantera att gamla uppgifter gallrades ur företagens rekryteringssystem.
Anmälningar och domar mot ägarföretaget
Lexbase anmäldes strax efter lanseringen till justitiekanslern (JK) av ett stort antal personer för brott mot yttrandefrihetsgrundlagen. Dagen efter nedstängningen, bara fyra dagar efter lanseringen, hade JK tagit emot runt 100 anmälningar från personer som ansåg sig blivit "uthängda" som brottslingar på lösa grunder. Enskilt åtal för förtal väcktes också första veckan vid Stockholms tingsrätt med krav på fängelse och skadestånd på 200 000 kr. En man som utsatts för ett sexuellt ofredande och som förekom på Lexbase, krävde den 31 januari skadestånd av svenska staten för att ha kränkt hans rätt till privatliv enligt Europakonventionen. Skadeståndskravet motiverades med att staten inte gjort det möjligt att åtala eller kräva skadestånd från Lexbase för dess hantering av personuppgifter, utan enbart för förtal.
Emellertid utreddes inte de hundratals JK-anmälningarna mot företaget och företagets ansvarige utgivare Jonas Häger enligt beslut av justitiekanslern i mars 2014. I april 2015 friades Lexbase AB:s ansvarige utgivare Jonas Häger i två tryckfrihetsmål vid Stockholms tingsrätt.
Sedan 2019 har Integritetsskyddsmyndigheten (dåvarande Datainspektionen) tagit emot ett stort antal anmälningar även mot nykomlingen Mrkoll, vars uppgifter om någon var åtalad dessutom var googlebara redan innan lexbaseuppgifterna blev det.
Under 2023 stämde en man bolaget bakom Lexbase för att det fortsatt att publicera uppgifter om honom som gallrats från belastningsregistret. Som en följd begärde Attunda tingsrätt den 1 mars 2024 ett förhandsavgörande från EU-domstolen rörande Lexbase, och förenligheten mellan GDPR och svenska grundlagsundantag för databaser med utgivningsbevis. Den 4 september 2025 lämnade EU-domstolens generaladvokat ett yttrande i målet där de svenska undantagen ifrågasattes. Generaladvokatens yttrande är inte själva domen, men brukar väga tungt.
Debatt
Genom att ha beviljats ett utgivningsbevis troddes företaget delvis vara undantaget dataskyddsförordningens (GDPR:s) och den tidigare personuppgiftslagens regler om integritetsskydd. Detta ansågs ge Lexbase skydd under den svenska yttrandefrihetsgrundlagen, men de fick ändå inte presentera känsliga personuppgifter utan journalistiskt syfte och i strid med dataskyddsförordningen, exempelvis om psykiatrisk tvångsvård. Brottsbalkens bestämmelser om förtal gäller fortfarande. Till följd av Lexbase uppstod en debatt om grundlagen bör ändras, och om vilka uppgifter som bör sekretessbeläggas i domstolshandlingar.
Företaget mötte massiv kritik redan första dagen för att tillhandahålla ett eget belastningsregister, där inte bara journalister och jurister utan allmänheten kunde göra sökningar. Kritiken har handlat om att brottsoffers integritet kränks, och om att vem som helst kan misstänkliggöras som kriminell, och riskera att drabbas av förtal, repressalier och identitetsstöld. Det gällde allt från felaktigt utpekade personer till personer som enbart hade varit inblandade i tvister eller hade begått ringa förseelser, som redan hade avtjänat sina straff och inte längre ägnade sig åt brottslighet eller som frikänts i hovrätt eller andra högre instanser. Exempelvis kunde oskyldiga utpekas genom att kartan (i webbplatsens version från januari 2014) visade den adress som angavs i domen, trots att andra personer kunde ha flyttat in på adressen. Mot detta invände Lexbase att man bara förmedlade uppgifter som framgick av register som faller under offentlighetsprincipen och som dessutom krävde en aktiv sökning. Lexbase säger sig aldrig felaktigt ha utpekat ett visst namn som förekommande i någon rättsprocess. Alla felaktigheter har varit adressrelaterade, inte namnrelaterade.
Webbplatsen kritiserades 2014 av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg för "missbruk av grundlagsrättigheterna" och för att "snylta på offentlighetsprincipen", och har fått hård kritik av Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö. Justitieminister Beatrice Ask menade att den försvårar för tidigare dömda att komma tillbaka efter avtjänat straff. Organisationen Kriminellas revansch i samhället (KRIS) beskrev Lexbases verksamhet som något som skapar "ett samhälle med extra rädsla" och försvårar för tidigare kriminella att återanpassas till samhället i sin egen takt.
Nils Funcke, sekreterare i den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén, påpekade dock att den som hade tillräckligt med pengar även innan Lexbase började sin verksamhet kunde köpa sig tillgång till uppgifterna genom andra tjänster.
Regeringen föreslog i en proposition 2021 att mediegrundlagarna skulle ändras, bland annat så att söktjänster som offentliggör personuppgifter om att någon har begått brott begränsas, men riksdagen sa nej till en grundlagsändring. Syftet var att skydda den personliga integriteten, och konsekvensen skulle bli att det blir svårare för arbetsgivare att göra bakgrundskontroller av personal med hjälp av rättsdatabaser som Mr Koll och Lexbase. Förslaget var omdiskuterat och inkluderades inte i grundlagsförändringen januari 2023.
