Likud

Bildandet och regeringsmakten

Likud bildades i september 1973 inför valet till det åttonde Knesset. Den nya rörelsen samlade flera borgerliga och nationalistiska partier och grupper under ledning av Menachem Begin, som tidigare hade varit ledare för Herut. Herut och Liberala partiet hade redan 1965 bildat den gemensamma valalliansen Gahal.

I valet 1977 fick Likud 43 mandat och bildade regering tillsammans med religiösa och andra högerorienterade partier. Maktskiftet, som kom att kallas ”omvälvningen” (hebreiska: Mahapach), innebar att den politiska vänstern för första gången sedan Israels självständighet förlorade regeringsmakten.

Under Begins regering slöts Camp David-avtalen med Egypten, vilket ledde till fredsfördraget mellan Egypten och Israel 1979. Begin var premiärminister till 1983 och efterträddes av Yitzhak Shamir.

Vid valet 1984 blev Likud näst största parti efter Arbetarpartiet. Partierna bildade en nationell samlingsregering, där Shimon Peres var premiärminister 1984–1986 och Shamir 1986–1988 enligt en rotationsöverenskommelse.

Efter valet 1988 bildade Shamir åter en nationell samlingsregering, denna gång med Likud som största parti. Samma år omvandlades Likud från en sammanslutning av separata partier till ett enat parti. Herut upphörde då att existera som självständigt parti.

1990-talet

Likud förlorade regeringsmakten efter valet 1992, då Arbetarpartiet under Yitzhak Rabin bildade regering. Benjamin Netanyahu valdes till Likuds partiledare 1993 och blev premiärminister efter valet 1996. Netanyahu ledde regeringen till 1999, då Likud förlorade valet mot Ehud Barak och Arbetarpartiet.

Netanyahu lämnade därefter partiledarposten men återkom som partiledare 2005. Han blev senare premiärminister på nytt efter valet 2009.

Ariel Sharon och Kadima

Ariel Sharon blev Likuds partiledare 1999 och premiärminister 2001. Under hans tid som premiärminister genomförde Israel 2005 tillbakadragandet från Gazaremsan och avvecklade de israeliska bosättningarna där.

Tillbakadragandet ledde till en djup konflikt inom Likud. Efter att Amir Peretz valts till ledare för Arbetarpartiet och beslutat att lämna regeringen meddelade Sharon den 21 november 2005 att han lämnade Likud och bildade ett nytt parti, Kadima. Tretton ledamöter från Likud anslöt sig omedelbart till den nya partibildningen.

I valet 2006 fick Kadima 29 mandat medan Likud endast fick 12 mandat.

Netanyahu-eran

Benjamin Netanyahu återvaldes till Likuds partiledare 2005 och ledde partiet i opposition efter valet 2006. Efter valet 2009 bildade han regering och återkom som premiärminister. Han innehade posten till 2021, då en koalition under Naftali Bennett och Yair Lapid bildades.

Efter valet 2022 blev Likud åter största parti och Netanyahu bildade regering i december samma år. Regeringen omfattade Likud och flera högerorienterade, religiösa och nationalistiska partier. Knessets dokumentation över koalitionsavtalen anger bland annat avtal mellan Likud och Religiösa sionistpartiet, Otzma Yehudit, Noam, Shas och Torahpartiet.

Likud är under 2026 fortfarande under Benjamin Netanyahus ledning. Under året har partiet förberett sig inför det kommande parlamentsvalet i Israel 2026, som enligt beslut om att tidigarelägga valet ska hållas senast i oktober 2026.