Ringbukar

Ringbukar
Infångat exemplar av Liparis fabricii, en art i familjen ringbukar.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningCottales
FamiljRingbukar
Liparidae
AuktorGill, 1861
Hitta fler artiklar om djur med

Ringbukar (Liparidae) är en familj av strålfeniga fiskar som förekommer i hav världen över. Familjen omfattar arter som lever från grunda tidvattenzoner till djuphavets största djup. Ringbukar förekommer främst i kalla och tempererade havsområden, men är också representerade i polarområden och i djuphavet. De flesta arterna lever nära botten eller i vattnet strax ovanför den, men det finns även pelagiska arter.

Utseende

Ringbukar har vanligen en långsträckt kropp med ett stort huvud och en kropp som smalnar av bakåt. Huden är mjuk och saknar fjäll. Hos många arter finns ett mer eller mindre tjockt geléartat lager i huden, vilket har föreslagits bidra till flytförmågan. Kroppsformen och vävnadernas egenskaper varierar mellan arter och är delvis förknippade med deras livsmiljöer.

Ett utmärkande drag hos många ringbukar är att bukfenorna är ombildade till en sugskiva på undersidan av kroppen. Skivan används för att fästa fisken vid underlaget. Hos vissa djuphavslevande och pelagiska arter är sugskivan reducerad eller helt frånvarande.

Familjen är storleksmässigt varierad. Många arter blir omkring 20–30 centimeter långa eller mindre, men större arter förekommer. Den största rapporterade längden i den vetenskapliga sammanställningen från 2004 är omkring 80 centimeter. Det finns även mycket små arter, där vuxna honor kan vara omkring en centimeter långa.

Ringbukar har ett välutvecklat system av sensoriska porer på huvudet. De flesta saknar däremot en tydligt utvecklad sidolinjekanal. Hos många arter finns fria neuromaster, sinnesorgan som registrerar rörelser och vattenförändringar, antingen i stället för en sidolinjekanal eller utspridda över kroppen.

Utbredning och livsmiljö

Ringbukar förekommer i Atlanten, Stilla havet och Indiska oceanen, samt i polarområdena kring Arktis och Antarktis. De är särskilt artrika i kalla och tempererade havsområden. Familjen finns representerad från strandnära vatten och tidvattenområden till djuphavsmiljöer på mer än 8 000 meters djup. Den stora djupmässiga utbredningen är ovanlig bland fiskfamiljer.

De flesta ringbukar är bentiska eller bentopelagiska, vilket innebär att de lever på havsbotten respektive i vattnet nära botten. Det finns emellertid också pelagiska släkten och arter som lever friare i vattenmassan. Familjens olika livsmiljöer omfattar därmed både grunda kustmiljöer, kontinentalsluttningar och djuphavsgravar.

Ringbukar förekommer i ett brett spektrum av djupmiljöer, vilket har gjort familjen användbar i forskning om hur fiskars anatomi förändras i relation till livsmiljön. En jämförande studie av 50 arter visade att vissa delar av skelettet, bland annat underkäken och vissa ben i huvudet, tenderar att vara mindre hos arter som lever på större djup. Sugskivans bredd minskade också med ökande maximalt livsdjup och den saknades helt hos vissa djupare levande arter. Studien fann dock inte att bentätheten hos de undersökta skelettdelarna generellt minskade med djupet.

Föda

Ringbukar äter vanligtvis små bottenlevande organismer, däribland kräftdjur och ringmaskar. Födan varierar mellan arter och livsmiljöer. Vissa djuphavslevande släkten är i stället rovdjur som fångar nekton, det vill säga organismer som kan simma aktivt i vattenmassan.

Fortplantning

Fortplantningen varierar mellan familjens arter. Hos många ringbukar är fruktsamheten låg och äggen förhållandevis stora. I vissa fall har endast ett fåtal mogna ägg påträffats hos en hona. Äggens diameter kan hos vissa arter uppgå till omkring 8 millimeter.

Hos vissa arter har ägg påträffats i gälhålorna hos krabbor och musslor, bland annat kammusslor. Det finns också indikationer på att föräldraomsorg kan förekomma, men detta har inte kunnat fastställas generellt för familjen. För flera arter antas äggen utvecklas direkt till ungfiskar utan ett frilevande planktoniskt larvstadium, men kunskapen om fortplantningen är ofullständig.

Systematik

Ringbukar utgör familjen Liparidae. Familjen beskrevs taxonomiskt av Theodore Nicholas Gill 1861. Den systematiska placeringen av gruppen har behandlats på olika sätt i äldre och modernare klassificeringar. I vissa klassifikationer har familjen förts till ordningen kindpansrade fiskar, medan nyare systematiska sammanställningar placerar den inom gruppen Cottoidei.

Familjen omfattar ett stort antal släkten, däribland Careproctus, Liparis, Paraliparis, Psednos och Pseudoliparis. Släktena skiljer sig åt i bland annat kroppsform, förekomsten av sugskiva och livsmiljö. Den inbördes släktskapsrelationen mellan flera grupper inom familjen har varit svår att fastställa, bland annat eftersom många arter är sällsynta och svåra att undersöka.

Dottertaxa till Liparidae, i alfabetisk ordning

• Acantholiparis

• Allocareproctus

• Careproctus

• Crystallias

• Crystallichthys

• Edentoliparis

• Eknomoliparis

• Elassodiscus

• Eutelichthys

• Genioliparis

• Gyrinichthys

• Liparis

• Lipariscus

• Lopholiparis

• Menziesichthys

• Nectoliparis

• Notoliparis

• Osteodiscus

• Palmoliparis

• Paraliparis

• Polypera

• Praematoliparis

• Prognatholiparis

• Psednos

• Pseudoliparis

• Pseudonotoliparis

• Rhinoliparis

• Rhodichthys

• Squaloliparis

• Temnocora